Man ska tro på magkänslan!

Reflexselen ska bytas!! Jag var lite skeptisk mot modellen redan i affären, jag hade ju sett en annan tidigare men lät mig övertalas till att denna var mycket bättre. Tyckte den verkade lite klumpig men den hade ju en god tanke vid själva selningen. Och visst blev hon stilig med den på! Men nej den var värdelös! fullständigt idiotisk när hunden rör sig och eftersom det liksom är meningen att hunden ska gå då det är en promenad sele så förstår jag inte hur dom tänkte? Fick verkligen truga och tjata på Bella att ens gå ner för trappan med den...
Den är tänkt att passa flera små hundar så det är stor justerings mån på den men Bella är ju inte så stor så det måste dras åt en hel del... Men till en Nakenhund med mycket päls i nacken och som är lite grövre än Bella så skulle den nog funka då nacken är helt fri. Nej så nu tar vi på vanliga kopplet och går ut för sista kissrundan!
Tjing på er!

nytt & förståndigt!

I dag har vi köpt ett rosa täcke...till Bella alltså! Ett rosa reflextäcke som tar regn och lite kyla. Och innan alla antirosa människor flyger ur sockarna så kan jag försäkra att vi inte ska göra henne till en rosa pralin, modellen fanns helt enkelt bara i rosa neon, o ska det vara självlysande så är det oftast gul, grön eller rosa att välja på. Det fanns en annan modell oxå men den var mycket dyrare, tjockare och såg inget vidare ut. Hon fick ju med sig en tröja och ett tjockt vinter täcke som tyvärr är för korta båda två. Ja tröjan är väl inte min grej riktigt, jag tycker väl att stickade tröjor är för människor men hur som helst är den för liten så jag behöver inte ha dåligt samvete att den bara ligger i en låda. När vi är ute på kvällarna så har jag reflex väst, ett reflexarmband som blinkar rött och Bellas flexkoppel har två stora smilies gubbar på sidorna i neongul reflex,  även hennes halsband har lite reflextrådar i sig. Tror ni man är lite skadad från tiden man hade häst ute på landet där det verkligen är bäckmörkt? Ja så är det nog men jag tycker det är en sådan enkel livförsäkring att det vore fånigt att inte göra det man kan för att undvika olyckor. Men detta innebär ju att jag syns åt alla håll men lilla lilla Bella skulle ju inte synas mycket om hon mot förmodan skulle komma lös eftersom allt sitter på mig eller kopplet. Så vi vi köpte även en reflexsele som hon ska ha när det inte regnar i stället för halsband. Senare när pälsen växt ut och hon blivit långhårig så ska vi prova ut ett bredare halsband utan kedja som inte sliter på pälsen. Hon har ju sällan täcke alls, hon trivs bättre utan men när det regnar vill hon egentligen inte gå ut alls så vi kompromissar. Täcket sitter jättebra och hon invigde det nyss när Bobo och hon var ute i spöregnet.

Ibland händer märkliga saker...

I går kväll låg bella på sin vanliga plats, ca 2mm från mitt ben i soffan. Utbredd som en padda. Jag såg lite skräp som fastnat i hennes långa öron hår så jag tar kammen och börjar kamma lite. Katten Börje, som inte frivilligt passerar Bella närmre än minst ett par decimeter ligger hos Marcus i andra ändan av soffan och titta avundssjukt på. Han hoppar aldrig upp i soffan frivilligt om Bella är där, ibland kan han lägga sig på andra sidan av Bobo eller i Bobos knä om Bella är hos mig...Tillslut blir det för mycket för vår stora svarta pälsboll, med smidigheten hos en elefant och snabbheten av en gasell skuttar han ner ur Marcus knä, rundar Christoffer och kliver ÖVER Bella som lugnt ligger kvar o sneglar på mig. Börje lägger sig platt i mitt knä med rumpan rakt över Bellas nos! Hon låg kvar lugnt, precis som att hon förstår hur viktigt framsteg detta är så försiktigt, mycket försiktigt lyfter hon nosen och nosar noggrant igenom hela akterkastellet på Börje. Längtan efter mattes händer och kammen blev förstor! Lilla Börje! Som han njöt av att bli kammad! till o med en kall nos i mumindalen var helt acceptabel bara matte kammar! Fick även dra ut två små envisa tovor med våld utan att herrn hoppade ner. Kan ju tillägga att grabbarna garvade så tårarna spröt av synen när Bella ligger helt stilla när börje lägger rumpan rakt i ansiktet på henne, svansen viftandes i ögonen och hon så diskret som möjligt börjar nosa runt till hon är nöjd och sen bara lägger ner huvudet o somnar, kvar under rumpan.... Snacka om förtroende!!! Djur är roliga och KLOKA!!
Tjing!

Tänderna är fixade!!

Jösses vilken lite tröttfis vi fick hämta!! Hon hade börjat titta upp lite grand precis när vi kom så de bestämde att inte ge någon väcknings medicin. En liten tand fick dom dra, men den var redan väldigt lös tydligen. I övrigt hade hon väldigt mycket tandsten jämnt fördelat över alla tänder och det är tydligen inte så vanligt. det brukar tydligen mest sitta på de stora tänderna. Nu är alla tänder väldigt vita o fina! Vilken trevlig och omtänksam personal det var, de svarade på alla frågor, tog reda på det dom inte kunde svara på och veterinären själv kom ut från pågående undersökning för att svara på det inte sköterskan kunde. Bara massa varma välkomnande leenden överallt och så fick Bella mycket beröm över hur fin och trevlig hon är och så fick vi lite beröm oxå! "Det märks att hon kommit till ett hem där hon kommer stanna och där hon kommer må bra" .... tänk så glad man kan bli över att få höra en sådan kommentar! Särskilt som man kommer med tusen frågor och kanske kan uppfattas som jobbig och tidskrävande, men jag fick bara känslan av att dom blev gladare ju mer vi frågade om olika saker! Dom ville verkligen hjälpa och svara!
Vi pratade även om vaccination, vi vet ju inte vad eller hur eller om hon blivit vaccinerad tidigare. Jag fick på nåder veta från smådjurskliniken i Norrköping att hon varit där, det finns en journal om hennes valpar men pga sekretessen får de inte berätta vad som står "i fall att tidigare ägare underlåtit att berätta om sjukdommar och skador". Men i o med att förra matte nu är avliden så kunde de sträcka sig till att berätta angående vaccin att hon inte fått någon spruta hos dom. Ville jag veta mer så behöver förra ägaren skriva över journalen till oss... ska jag skicka frågan till himlen eller?
Veterinären Audun tyckte att vi skulle ge fortsättningssprutan eftersom hon är 2,5 år. Han tyckte inte det fanns anledning att göra en grund vaccinering med flera sprutor under flera veckor, eftersom sprutan räcker 2-3 år så borde hennes grundskydd vara aktivt och om hon mot all förmodan aldrig någonsin skulle blivit vaccinerad så sa han att i och med att hon är så klarar hon sig på den sprutan hon fick i dag men vi bör fylla på den om ett år, sen räcker det med vart annat. Jag känner fullt förtroende med hans resonemang och är trygg med att om en dryg vecka så har vaccinet nått full verkan och hon är skyddad så gott det går! Man kan ju inte skydda sig från allt men allt vi kan är nu fixat!
Jag kan garantera att hädanefter kommer vi bara åka ner till söderköpings veterinärstation för alla veterinärbesök!

Tandstenssanering

lite nervöst är det... I dag ska Bellafina få sina tänder sanerade från tandsten. Vi ska lämna henne 9.30 och får inte hämta fören kl 15.00. Hoppas verkligen de kan ringa när det är klart! Vill ju veta att det gått bra... Dom har ju flera hundar på tur så de kör väl på löpande band kan tro så det kan ju ta tid innan vår söta lilla tjej får komma in! Det hela sker medans hon är sövd och det är ju bra, men tänk om hon inte tål sprutan? Undrar om hon blir öm efteråt? Undrar om dom kan ge henne vaccinationerna i dag oxå? undrar, undrar undrar.... många frågor snurrar i huvudet, men som vanligt så är dom säkert bortglömda när vi kommer dit så man ångrar när man kommer hem att man inte frågade.... Men allt ska gå bra, hon kommer må bra och jag kommer att komma ihåg! SÅ är det! Basta!

Pust & stön på er!

kan det vara över redan?

De senaste två dagarna har jag misstänkt att löpningen är över för denna gång. Har inte sett något blod på flera dagar än så men hon är ju så renlig av sig så det är svårt att hinna se. men hon har ju varit svagt "missfärgad" runt vulvan och i svansen hela löpningen men nu är det så gott som borta... Hoppas det är så men man kan ju aldrig så noga veta. Kunde inte skaparen uppfunnit en "klar knapp" när han/hon/den/det skapade tiken? precis som på kycklingen på 80-90 talet, som ploppar upp o lyser grönt när det är klart.... Fasen så praktiskt det vore! jaja vi lär oss nog hennes cykler snart.
Puts o krom på er!

Långpromenad delux!

Vilken härlig förmiddag det blev. Börjar dagen med en härlig massage då ryggen inte ville va med riktigt.. Sen ut i skogen på en lagom promenad som blev ca 6,5km. Gott sällskap av T och Bellas nya kompisar M och N. N som är en liten chiwawa och M som är av rasen Malinois, riktigt busiga båda två och lätt nyfikna på vem denna snygga tiken må vara. Vandringen startar med att N vill kolla av om han får komma nära och "leka vuxenlekar" med Bella som snällt och snabbt satte sig på rumpan. Sen va det invit efter invit om lek av den lilla som försökte få igång Bella men hon va baa inte intresserad av detta idag. Väl hemma så trodde jag inte Bellan skulle komma upp själv, hon va så trött så och krachade på sin bädd direkt då vi kom hem. Nu väntas kaffe och vilostund för oss båda.

Äntligen!

Nu är det äntligen bokat! Nu är det äntligen så att det passar almanackan, plånboken och veterinären. På fredag får vår lilla prinsessa fina tänder igen! Hon ska lämnas 9.30 och hämtas efter 15.... Måååånga timmar är det utan vår Bellafina men sköterskan sa att om längtan är för svår får vi komma tidigast 13.00.... Men det är väl så att narkosen måste helt ut ur kroppen och att dom ser att hon inte är för öm eller så, så vi väntar nog vackert till kl 15 för Bellas skull. Jag har fortfarande inte fått något svar på om hon är vaccinerad eller med vad eller ens vilken veterinär hon kan tänkas ha gått till tidigare så jag får prata med veterinären på fredag om hur vi ska göra. Som jag har läst på många olika ställen så är det inte tillrådligt att "mixa" olika vacciner, då tar de ut varandra så det hade ju varit bra och veta men dom kanske har en lösning på det oxå. Solen skiner och vi med den! Blöt nospuss på er!

tankar, filosofier och ren glädje!

Vet ni hur mysigt det är att sitta i soffan o ha en liten vit boll, stor som ett garnnystan tätt tätt intill... hon är så varm, så fin och så snäll.... man blir alldeles varm i hjärtat bara av att se henne, vår fina fina lilla Bella! häromdagen träffade vi en kvinna som vi har förstått var bekant med Bella och hennes förra matte. Hon blir alltid så glad när hon får se Bella, hon riktigt skiner upp av glädje när hon ser förändringarna som sker. Att Bella blir modigare, stoltare, lite mer promenad muskler osv. Glädjen är så äkta, inte bara något hon säger för att vara artig. Sist lade hon huvudet på sné och tittade in i mina ögon, "vilken tur Bella hade att ni fanns när hon behövde". Dom orden betyder så mycket, jag blev så glad. Min första tanke var att det var väl vi som hade tur men ju mer jag tänker på det så hade vi nog lika mycket tur allihop. för som vanligt har jag svårt att ta till mig att någon annan skulle må bra av mig, behöva mig, jag är ju bara jag.  Åza brukar säga att det var nog meningen att ni skulle träffas och bli en familj och jag har viftat bort det med ett leende för vaddå, vem som helst kan väl ställa upp för ett djur i nöd?... Men faktiskt så börjar jag tänka annorlunda... Det kanske finns en annan mening med att vi möttes, inte bara att en hund behövde ett hem, vi kanske behövde en hund... märker skillnad på så många små saker. Inte bara på Bobo och mig utan även grabbarna, inte bara att jag mår bra av att få gå, mår bra att ha en liten pälsboll nära nära. Utan att det blir mera leenden hemma, att i smyg titta på min äldsta son när han ser henne, klappar på henne. Den minen är värd mer än alla pengar i världen, fast han skulle aldrig med ord erkänna att han tycker väldigt mycket om henne ( han har aldrig fäst sig vid djur på det viset, det är inte hanns grej, dom är fina och han hjälper till att ta hand om dom men där är det klart lixom) men att se hur han fullkomligt smälter när hon gosar och rör sig nära honom i soffan... Min yngsta har alltid varit väldigt fäst vid djur och kan klappa dom i timmar är helt salig över att hon är så tyst... Den lyckan delar han med mig! Hans bästa kompis föräldrar har chihuauor som skäller från morron till kväll så fort någon rör sig. När kompisen kom hem till oss häromdagen så var det en väldigt stolt Marcus som tog med honom in i vardagsrummet och pekade på Bella (som inte ens hoppat ur soffan när det ringde på dörren)"så där ska en hund vara" och kompisens svar när han gått fram o klappat lite på henne: " mmm en sån här kan man ju leva med".
Tillsammans har vi nu börjat vår resa, vi vet inte vart den bär men vi vet att vi växer i den allihop.