Agility

I dag har vi provat agility. Vi blev inbjudna av en bekant att delta i en instruktörs utbildning. 12 tjejer som utbildade sig till instruktörer hade 4 olika stationer med olika hinder samtidigt som en Examinator gick runt och kollade och antecknade. Vi var 10 st hundar, de flesta helt nya på detta. Bella var en ängel! inget skällande, inget gnällande utan bara focus på mig och det vi skulle göra! Fast det var väldigt svårt att förstå att hindren ska man hoppa över, däcket igenom och igenom en äcklig plast tunnel, Det går ju mkt fortare att springa runt eller under! Hon var så duktig!! hennes vanliga godis var inte så skojigt särskilt inte i skitäckliga tunnel äcklet... men mattes lunch rostbiff var mycket godare, då kunde jag tillomed ta äcklet från båda hållen!!!

Vår Bella har vuxit så mkt sen hon kom, idag växte hon massa mer kan jag lova, hon var så duktig så man fick nästan ont i hjärtat! jag kunde ha henne lös och hon brydde sig inte om de andra hundarna, kunde platsa henne, gå till andra sidan av dubbel hindren och hon satt stadigt kvar och väntade på kommando! Jag blev så glad! Instruktörerna hade massa gott att säga om vår lilla blyga hund och gav lite tränings tips för just henne. Ja även jag fick beröm för mitt tydliga sätt att berömma, att jag gjorde det lätt för Bella att förstå vad jag vill. En av de tolv instruktörerna passade inte mig, har träffat allt för många av den typen  "jag lyssnar men jag hör inte". Men de andra tjejerna var jätteduktiga! Visst var de lite nervösa, en del mer än andra men vem skulle inte vara det? De var ju 3 på varje station, de som inte instruerade antecknade vad den andre gjorde eller sa plus att examinatorn gick runt och skrev o skrev...

Jag är jättenöjd med dagen förutom andra gången på däckhindret, då skulle jag plötsligt ha henne kopplad bara för att jag sa att hon inte kan ta hindret i farten som det var tänkt. Första ggn på den stationen gick det bra efter lite övertalning och platsad på nära håll så hon var absolut inte rädd för hindret, jag ville få göra lika andra ggn fast mina lag kamrater skulle springa o ta det i farten. Men instruktören behandlade Bella som att hon inte kunde däcket alls och var tvungen att köra i koppel och med en godis skål, och när Bella hoppade lika duktigt som gången innan så tyckte instruktören själv att hon var jätteduktig som fått Bella att hoppa! Suck... Det kändes inte alls bra, men det var ju tidspress så jag ville inte tjafsa utan lät det vara men den är en liten gnagande irriterande känsla att den blev ofärdig och tokig...

oj då!

Var det så länge sen jag skrev här? får försöka bättra mig på det...
Idag tänkte jag bara skriva att hon löper igen... hå hå ja ja

Vi har en vakt hund!!

I går kväll hade Marcus en kompis hemma, han har varit här mycket så det var ingen "främling" för Bella. Tino skulle vara kvar här tills flickvännen ville hem från krogen. Jag gick o lade mig innan han gick och tydligen hade grabbarna stått o pratat lite i hallen när Tino klädde på sig jacka o skor. Då kom den stora vakthunden Bella morrandes ut från sovrummet! När hon såg att Marcus var där så tystnade hon, nosade på Tino och gick o lade sig i gen! Gullfia! Hon som inte ens springer ut när det ringer på dörren annars. Älskar vår lilla hund!!

läskigt möte!

Glömde berätta att på väg till tipspromenaden mötte vi en stor läskig hund... På ett ställe där vi byter gångväg så måste vi gå ett hundratal meter på en vanlig villa gata. Trottoaren är smal så Bella gick bakom mig och när vi närmar oss sista huset på vår vänstra sida så går jag och tittar på en farbror rakt fram som pysslar i sin trädgård. Plötsligt ser jag något svart i min ögonvå till vänster, snett framför mig bakom en häck smyger en stor svart Bernen Senner med hela kroppen i "jag är på min vakt läge". I samma sekund jag ser honom och hinner tänka "Shit han kommer rusa på oss" så tar jag instinktivt ett kliv till höger för att komma undan. Hunden får syn på Bella o kastar sig fram i fullfart. Min första tanke är att skydda Bella som skriker och försöker fly men hunden skär in mellan oss så jag hinner inte blockera hans väg. För mitt inre ser jag hur lätt denna hund kan bryta hennes rygg med en tass eller ett bett. Vad gör man? Har en vildsint skrikande och förtvivlat skrämd hund som kämpar för att fly 3 meter bort och en stor svart 60-70 kilo hund av okänt lynne mellan oss, ingen ägare inom synhåll och vi är på hans territorium. Vi sprang runt något varv ( ja hundarna runt mig så långt kopplet räckte) Jag ville in mellan dom för att skydda henne med min kropp, jag kan klara både bett o hårda buffar men Bella ville bara fly så jag nådde henne inte. Så jag gjorde det ända jag kom på, jag skrek eller ryade eller klämde ur mig ett "Heeey!!" han hajade till i en sekund, tillräckligt för att min hjärna skulle hinna koppla att han kommer lyssna så jag böjde mig snabbt framåt, höjde axlarna och lät rösten gå ner i basen och vrålade "GÅ HEM MED DIG!" Svansen försvann blixtsnabbt ner mellan benen han sänkte huvudet och vände bredsidan till... Jag vann!! Vid detta laget så kommer en tant/ kvinna/ dam utrusande i morgonrock och tofflor vilt ropande på sin hund hon hojtade förlåt också men jag bara gick... Jag är inte rädd för hundar, inte ett dugg men detta gick så fort, ingen förvarning på att det fanns en hund, än mindre en lös hund. Det är mycket möjligt att den hunden är väldigt snäll, kanske aldrig gör en fluga förnär men för Bellas skull blev jag skräckslagen för jag fick ju ingen förvarning alls. Vi har mött stora burdusa hundar förut men då har jag sett dom på håll och kunnat ställa mig i vägen för dom. I efterhand så vet jag inte om hunden  morrade eller skällde, tror faktiskt inte det. Det var dess sänkta, smygande hållning bakom häcken och den blixtsnabba rusningen den gjorde när den såg Bella som skrämde mig. Bellas hjärtskärande skrik/yl gjorde inte saken bättre men jag tror inte den andra hunden någonsin nuddade henne ens... Jag stannade inte, sa inget vände bara på klacken o gick... sen kom tårarna och jag insåg hur rädd jag blivit.
Tänk om något hänt mitt hjärta!?! Hemska tanke...

Kan man gå för mycket?

Väldigt många hundar får alldeles för lite motion.... Tror att Bella ibland undrar om vi är komplett galna! Hon ser ofta på oss och undrar: VA! ut nu igen?!?!
Idag gick Bella och jag på tipspromenad och skogsbingo tillsammans med mamma och Sara. Vi gick hemifrån 9.30 och kom hem 11.30. En trött Bella rullade ihop sig och somnade direkt medans Bobo och jag lagade lunch. Nu två timmar senare ringer Bobos kompis och ville ha med Bella o Bobo på promenad. Gissa om damen tittade yrvaket och väldigt fundersamt på oss! Det blir ofta så, jag går en långis på morgonen innan Bobo vaknat och han går med kompisen på dagen, värre kan väl en hund ha det va? Det känns ganska bra att kunna säga att hon aldrig behöver vänta mer än max 4-5 timmar på nästa promenad dagtid, oftast kortare. Hon får minst en ofta två långpromenader varje dag i regn som solsken plus alla kortisar.

Vem går med vem?

älskade kloka lilla hund! Idag vaknade jag med en odefinierbar diffus smärta lite överallt, så där så man känner sig lite lagom eländig men egentligen inte... svårt att förklara men ofta kan man köra över den känslan och gå på ändå. När det var dags för morgonpromenaden så bestämde jag mig för att gå vilbergen runt men redan i trappan på väg ner insåg jag att det var nog inte riktigt vad min kropp önskade sig idag. Men om inte jag alltid får vad jag önskar, varför ska min kropp få det då? Så jag går på men känner att det kommer ta tid och ont gör det. Bella tittar på mig o går väldigt sakta bredvid och börjar snegla på första avfarten till lilla kiss rundan men jag förklarar att vi ska gå långa rundan. Hon fortsätter titta på mig men visar med kroppen att okej då, du bestämmer o nosar runt som vanligt. När vi gått en bit till gör det mer ont, korsryggen formligen skriker och jag tänker att det går över bara jag tar en panodil. Tyvärr har jag ingen med mig, burken är tom! Jaja kanske vi får väl ta halva vilbergen då, för promenera ska vi! ( Nej jag är väl inte envis??) Men när vi kommer till nästa avfart för att komma tillbaka till lilla rundan så börjar Bella gå först, hon visar tydligt att hon vill svänga. Jag säger att vi ska fortsätta, då sätter sig Bella ner o lägger huvudet på sned vid övergångsstället och vill inte gå åt mitt håll. Okej då går vi ner över Skarphagen då tänker jag, men si det tänkte inte Bella!! Där gång vägen delar sig drar hon bestämt hemåt för nu har hon tagit kommandot. Matte ska hem! Var o varannan sekund tittar hon på mig för se att jag kommer med, det är lite kuperat där så jag gick inte så fort o Bella håller stenkoll på att jag är med. Vi möter den sötaste lilla svarta gatkorsning jag sett som väldigt gärna vill hälsa på oss, Bella ger honom typ 3 sekunder innan hon resolut tar med mig hemåt .. För den som inte vet kan jag tala om att Bella är en hund som aldrig drar i kopplet, aldrig ifrågasätter vart vi går eller vad vi bestämmer, hon fogar sig i allt. Men idag kände jag verkligen att hon på sitt mjuka, tysta sätt tog över för min skull. Hon som kan gå 30minuter in i promenaden utan att ens sätta sig att kissa gjorde allt på raketfart, allt för att få mig hem... Älskade lilla hund! Gissa vart hon är nu? Jo hoprullad till en liten boll lutad mot det stället som gör mest ont som ett litet värmebandage....

Ursäkta??

Har jag en skylt i pannan idag? En som bjuder in sura gnälliga gubbar att skälla på mig? Jag förstår ingenting.... På promenaden kommer vi till ett ställe med stora gräsytor med fri sikt åt alla håll, där brukar jag släppa Bella och låta henne söka efter godisbitar. Hon älskar det o springer som hon har en raket i baken, runt runt och kors o tvärs tills hon hittat den. Jag brukar alltid stå ett kliv in på gräset så gångbanan bakom är fri för folk att passera utan att vara rädda för springande hund. såg i ögonvrån att det kom en farbror gående men eftersom Bella aldrig bryr sig och jag inte var i vägen så tänkte jag inte mer på det. Plötsligt hör jag en väldigt barsk stämma som frågar något men jag uppfattar inte riktigt först... så jag frågar om för jag måste ha hört fel.
- Varför har inte hunden en så'n där gul väst på sig när du har den lös, du har ju det varför har du inte det på hunden? Den är ju lös!

Jag tittar mållös på farbrorn... jag hade hört rätt. Men sa jag, hon har ju en gul självlysande sele på sig, det är ju både reflex och neon? Räcker inte det?
då stirrar farbrorn på Bella
- jaha ja då har hon väl det då, då är det väl i sin ordning.
så går farbrorn med raska steg och jag står kvar med ont i magen. Nattens obehagliga drömmar med känslan av att jag gjort något fel, att någon ville mig illa blev inte svagare precis, tvärt om det förstärktes ganska rejält. Jag kopplar min hund, vill inte förarga någon mer idag ( brukar väl inte bry mig annars men idag är en sån dag.) Vi gick förbi Vilbergsskolan som idag hade rast med alla sina livligaste elever på båda sidor om gång vägen  med fotbollsmatch på ena sidan, landhockey i rinken på andra sidan, små hoppsaskuttande flickor som snarare hojtade ramsor än sjöng mitt på gångvägen. Bella tycker att barn är lite läskigt, i dag ganska mycket läskigt men hon gick... Visserligen svansen sänkt men hon gick! För att akta sig för bollar så slank hon ibland framför mig och ibland bredvid men hon försökte inte gömma sig! Fina duktiga Bella!! Hon har kommit långt vår älskade hund! När vi har gått en bit till och jag glad i hågen ser hur Bella redan har skakat av sig att hon nyss var rädd o glatt nosar runt utan att hela tiden hålla koll på mig o "be om lov" så kommer nästa sur gubbe  Jag gick på vänstersidan av en väldigt bred gång och cykelväg, Bella korsar min väg och tar ett par steg till höger för det finns en oerhört intressant fläck där. Gubben kommer bakifrån på cykel o hojtar " öpp öpp öpp!" var vid jag genast får Bella att komma och gubben knappt ens behöver bromsa, ( vi hade inte ens blockerat banan, vi tog upp hälften i några sekunder) varvid gubben hojtar att "hundar  ska hållas i rastgård inte bland folk".
Jag önskar att jag inte stod o såg ut som en fågelholk, jag önskar att jag hade hunnit svara typ: "Sura griniga gubbar borde hålla sig hemma och ta sin hemorrojd medicin!"

Mig veterligen har  vi en lag på att ALLA cyklar ska ha ringklocka i sverige. ANVÄND DEN DÅ GUBBJÄVEL!!! ring i den på håll så lovar jag att Bella o jag ska lämna hela breda cykelvägen ledig för dig och din cykel!

Förra veckan blev jag påkörd av en gubbe på cykel som uppenbarligen inte visste vad man har ringklockan till. Det var vattenpölar på båda sidor om gångvägen så den var ganska smal bitvis, jag hade Bella nära mig eftersom jag ville lämna fritt ifall någon skulle komma bakifrån. Vilbergsskolan hade löpning på schemat så vi hade blivit omsprungna av många elever och mycket ljud var det runt omkring så jag hörde inte att det kom en cykel bakifrån (nej jag lyssnade inte på bok,hade inte ens lurarna i), jag hade ögonen på Bella som gick på min vänstra sida och plötsligt gör det ont i högerarmen! En Gubbe kom farande så nära att styret träffade min arm, tror ni han bad om ursäkt? Nä, plingade han? Nä! Stannade han ens? NÄE! Men jag kanske ska vara glad, pga vattnet hade vi en knapp meter att samsas på, han kunde ju ha rundat oss på Bellas sida o kört rätt i vattnet för att jävlas... Ligistgubbar!!

Nu ska jag ta mitt tufsade ego o gå till jobbet... tjing!