Vi har en vakt hund!!

I går kväll hade Marcus en kompis hemma, han har varit här mycket så det var ingen "främling" för Bella. Tino skulle vara kvar här tills flickvännen ville hem från krogen. Jag gick o lade mig innan han gick och tydligen hade grabbarna stått o pratat lite i hallen när Tino klädde på sig jacka o skor. Då kom den stora vakthunden Bella morrandes ut från sovrummet! När hon såg att Marcus var där så tystnade hon, nosade på Tino och gick o lade sig i gen! Gullfia! Hon som inte ens springer ut när det ringer på dörren annars. Älskar vår lilla hund!!

läskigt möte!

Glömde berätta att på väg till tipspromenaden mötte vi en stor läskig hund... På ett ställe där vi byter gångväg så måste vi gå ett hundratal meter på en vanlig villa gata. Trottoaren är smal så Bella gick bakom mig och när vi närmar oss sista huset på vår vänstra sida så går jag och tittar på en farbror rakt fram som pysslar i sin trädgård. Plötsligt ser jag något svart i min ögonvå till vänster, snett framför mig bakom en häck smyger en stor svart Bernen Senner med hela kroppen i "jag är på min vakt läge". I samma sekund jag ser honom och hinner tänka "Shit han kommer rusa på oss" så tar jag instinktivt ett kliv till höger för att komma undan. Hunden får syn på Bella o kastar sig fram i fullfart. Min första tanke är att skydda Bella som skriker och försöker fly men hunden skär in mellan oss så jag hinner inte blockera hans väg. För mitt inre ser jag hur lätt denna hund kan bryta hennes rygg med en tass eller ett bett. Vad gör man? Har en vildsint skrikande och förtvivlat skrämd hund som kämpar för att fly 3 meter bort och en stor svart 60-70 kilo hund av okänt lynne mellan oss, ingen ägare inom synhåll och vi är på hans territorium. Vi sprang runt något varv ( ja hundarna runt mig så långt kopplet räckte) Jag ville in mellan dom för att skydda henne med min kropp, jag kan klara både bett o hårda buffar men Bella ville bara fly så jag nådde henne inte. Så jag gjorde det ända jag kom på, jag skrek eller ryade eller klämde ur mig ett "Heeey!!" han hajade till i en sekund, tillräckligt för att min hjärna skulle hinna koppla att han kommer lyssna så jag böjde mig snabbt framåt, höjde axlarna och lät rösten gå ner i basen och vrålade "GÅ HEM MED DIG!" Svansen försvann blixtsnabbt ner mellan benen han sänkte huvudet och vände bredsidan till... Jag vann!! Vid detta laget så kommer en tant/ kvinna/ dam utrusande i morgonrock och tofflor vilt ropande på sin hund hon hojtade förlåt också men jag bara gick... Jag är inte rädd för hundar, inte ett dugg men detta gick så fort, ingen förvarning på att det fanns en hund, än mindre en lös hund. Det är mycket möjligt att den hunden är väldigt snäll, kanske aldrig gör en fluga förnär men för Bellas skull blev jag skräckslagen för jag fick ju ingen förvarning alls. Vi har mött stora burdusa hundar förut men då har jag sett dom på håll och kunnat ställa mig i vägen för dom. I efterhand så vet jag inte om hunden  morrade eller skällde, tror faktiskt inte det. Det var dess sänkta, smygande hållning bakom häcken och den blixtsnabba rusningen den gjorde när den såg Bella som skrämde mig. Bellas hjärtskärande skrik/yl gjorde inte saken bättre men jag tror inte den andra hunden någonsin nuddade henne ens... Jag stannade inte, sa inget vände bara på klacken o gick... sen kom tårarna och jag insåg hur rädd jag blivit.
Tänk om något hänt mitt hjärta!?! Hemska tanke...

Kan man gå för mycket?

Väldigt många hundar får alldeles för lite motion.... Tror att Bella ibland undrar om vi är komplett galna! Hon ser ofta på oss och undrar: VA! ut nu igen?!?!
Idag gick Bella och jag på tipspromenad och skogsbingo tillsammans med mamma och Sara. Vi gick hemifrån 9.30 och kom hem 11.30. En trött Bella rullade ihop sig och somnade direkt medans Bobo och jag lagade lunch. Nu två timmar senare ringer Bobos kompis och ville ha med Bella o Bobo på promenad. Gissa om damen tittade yrvaket och väldigt fundersamt på oss! Det blir ofta så, jag går en långis på morgonen innan Bobo vaknat och han går med kompisen på dagen, värre kan väl en hund ha det va? Det känns ganska bra att kunna säga att hon aldrig behöver vänta mer än max 4-5 timmar på nästa promenad dagtid, oftast kortare. Hon får minst en ofta två långpromenader varje dag i regn som solsken plus alla kortisar.

Vem går med vem?

älskade kloka lilla hund! Idag vaknade jag med en odefinierbar diffus smärta lite överallt, så där så man känner sig lite lagom eländig men egentligen inte... svårt att förklara men ofta kan man köra över den känslan och gå på ändå. När det var dags för morgonpromenaden så bestämde jag mig för att gå vilbergen runt men redan i trappan på väg ner insåg jag att det var nog inte riktigt vad min kropp önskade sig idag. Men om inte jag alltid får vad jag önskar, varför ska min kropp få det då? Så jag går på men känner att det kommer ta tid och ont gör det. Bella tittar på mig o går väldigt sakta bredvid och börjar snegla på första avfarten till lilla kiss rundan men jag förklarar att vi ska gå långa rundan. Hon fortsätter titta på mig men visar med kroppen att okej då, du bestämmer o nosar runt som vanligt. När vi gått en bit till gör det mer ont, korsryggen formligen skriker och jag tänker att det går över bara jag tar en panodil. Tyvärr har jag ingen med mig, burken är tom! Jaja kanske vi får väl ta halva vilbergen då, för promenera ska vi! ( Nej jag är väl inte envis??) Men när vi kommer till nästa avfart för att komma tillbaka till lilla rundan så börjar Bella gå först, hon visar tydligt att hon vill svänga. Jag säger att vi ska fortsätta, då sätter sig Bella ner o lägger huvudet på sned vid övergångsstället och vill inte gå åt mitt håll. Okej då går vi ner över Skarphagen då tänker jag, men si det tänkte inte Bella!! Där gång vägen delar sig drar hon bestämt hemåt för nu har hon tagit kommandot. Matte ska hem! Var o varannan sekund tittar hon på mig för se att jag kommer med, det är lite kuperat där så jag gick inte så fort o Bella håller stenkoll på att jag är med. Vi möter den sötaste lilla svarta gatkorsning jag sett som väldigt gärna vill hälsa på oss, Bella ger honom typ 3 sekunder innan hon resolut tar med mig hemåt .. För den som inte vet kan jag tala om att Bella är en hund som aldrig drar i kopplet, aldrig ifrågasätter vart vi går eller vad vi bestämmer, hon fogar sig i allt. Men idag kände jag verkligen att hon på sitt mjuka, tysta sätt tog över för min skull. Hon som kan gå 30minuter in i promenaden utan att ens sätta sig att kissa gjorde allt på raketfart, allt för att få mig hem... Älskade lilla hund! Gissa vart hon är nu? Jo hoprullad till en liten boll lutad mot det stället som gör mest ont som ett litet värmebandage....

Ursäkta??

Har jag en skylt i pannan idag? En som bjuder in sura gnälliga gubbar att skälla på mig? Jag förstår ingenting.... På promenaden kommer vi till ett ställe med stora gräsytor med fri sikt åt alla håll, där brukar jag släppa Bella och låta henne söka efter godisbitar. Hon älskar det o springer som hon har en raket i baken, runt runt och kors o tvärs tills hon hittat den. Jag brukar alltid stå ett kliv in på gräset så gångbanan bakom är fri för folk att passera utan att vara rädda för springande hund. såg i ögonvrån att det kom en farbror gående men eftersom Bella aldrig bryr sig och jag inte var i vägen så tänkte jag inte mer på det. Plötsligt hör jag en väldigt barsk stämma som frågar något men jag uppfattar inte riktigt först... så jag frågar om för jag måste ha hört fel.
- Varför har inte hunden en så'n där gul väst på sig när du har den lös, du har ju det varför har du inte det på hunden? Den är ju lös!

Jag tittar mållös på farbrorn... jag hade hört rätt. Men sa jag, hon har ju en gul självlysande sele på sig, det är ju både reflex och neon? Räcker inte det?
då stirrar farbrorn på Bella
- jaha ja då har hon väl det då, då är det väl i sin ordning.
så går farbrorn med raska steg och jag står kvar med ont i magen. Nattens obehagliga drömmar med känslan av att jag gjort något fel, att någon ville mig illa blev inte svagare precis, tvärt om det förstärktes ganska rejält. Jag kopplar min hund, vill inte förarga någon mer idag ( brukar väl inte bry mig annars men idag är en sån dag.) Vi gick förbi Vilbergsskolan som idag hade rast med alla sina livligaste elever på båda sidor om gång vägen  med fotbollsmatch på ena sidan, landhockey i rinken på andra sidan, små hoppsaskuttande flickor som snarare hojtade ramsor än sjöng mitt på gångvägen. Bella tycker att barn är lite läskigt, i dag ganska mycket läskigt men hon gick... Visserligen svansen sänkt men hon gick! För att akta sig för bollar så slank hon ibland framför mig och ibland bredvid men hon försökte inte gömma sig! Fina duktiga Bella!! Hon har kommit långt vår älskade hund! När vi har gått en bit till och jag glad i hågen ser hur Bella redan har skakat av sig att hon nyss var rädd o glatt nosar runt utan att hela tiden hålla koll på mig o "be om lov" så kommer nästa sur gubbe  Jag gick på vänstersidan av en väldigt bred gång och cykelväg, Bella korsar min väg och tar ett par steg till höger för det finns en oerhört intressant fläck där. Gubben kommer bakifrån på cykel o hojtar " öpp öpp öpp!" var vid jag genast får Bella att komma och gubben knappt ens behöver bromsa, ( vi hade inte ens blockerat banan, vi tog upp hälften i några sekunder) varvid gubben hojtar att "hundar  ska hållas i rastgård inte bland folk".
Jag önskar att jag inte stod o såg ut som en fågelholk, jag önskar att jag hade hunnit svara typ: "Sura griniga gubbar borde hålla sig hemma och ta sin hemorrojd medicin!"

Mig veterligen har  vi en lag på att ALLA cyklar ska ha ringklocka i sverige. ANVÄND DEN DÅ GUBBJÄVEL!!! ring i den på håll så lovar jag att Bella o jag ska lämna hela breda cykelvägen ledig för dig och din cykel!

Förra veckan blev jag påkörd av en gubbe på cykel som uppenbarligen inte visste vad man har ringklockan till. Det var vattenpölar på båda sidor om gångvägen så den var ganska smal bitvis, jag hade Bella nära mig eftersom jag ville lämna fritt ifall någon skulle komma bakifrån. Vilbergsskolan hade löpning på schemat så vi hade blivit omsprungna av många elever och mycket ljud var det runt omkring så jag hörde inte att det kom en cykel bakifrån (nej jag lyssnade inte på bok,hade inte ens lurarna i), jag hade ögonen på Bella som gick på min vänstra sida och plötsligt gör det ont i högerarmen! En Gubbe kom farande så nära att styret träffade min arm, tror ni han bad om ursäkt? Nä, plingade han? Nä! Stannade han ens? NÄE! Men jag kanske ska vara glad, pga vattnet hade vi en knapp meter att samsas på, han kunde ju ha rundat oss på Bellas sida o kört rätt i vattnet för att jävlas... Ligistgubbar!!

Nu ska jag ta mitt tufsade ego o gå till jobbet... tjing!

Nybadad Bella!

Just nu har vi en skogstokig liten hund som har haft fullständigt springfnatt här hemma! Efter promenaden med Bobo, hans kollega, hunden Malle och chiuauan Nutte så såg Bella ut som ett grått ler monster... massa sand,lera och allsköns annan gegga under hela magen och i tassarna. Så matte bestämde att det var baddags, det är ju ändå lördag. Så fram med rakapparaten och putsa ansiktet och halsen o sen in i badkaret. Hon är jätteduktig! inga problem med varken rakning eller duschen. Idag fick jag även tvätta på huvudet utan mankemang. Är ju lite restriktiv med schampo där så inget ska komma i öronen men idag var hon så duktig att jag tillomed vågade krama in lite utspätt i det långa håret på öronen och huvudet. Jösses så brunt det var! En lycklig hund får skita ner sig om den vill springa i leran, vi håller henne inte borta från det bara för att hon är vit. Vissa dagar aktar hon sig från minsta vattenpöl, andra dagar plöjer hon rakt igenom som det inte ens fanns. Men nu är hon så vit o fin! Fluffig som den sötaste marshmallow skuttade hon runt, upp o ner ur soffan som en toka. Men nu har världens sötaste hund rullat ihop sig till en liten boll o ligger bredvid mig o sover... eller hon sneglar lite under lugg i bland o hoppas på lite mer "jagvarjusåduktiggodis".... bortskämd  med kärlek? ja kanske... förtjänar hon det? Absolut! Vi älskar vår lilla fluffboll!

Mmm klia mig!

Någon som njuter i Chrilles knä...

Published with Blogger-droid v2.0.6

Hur ska man förklara?

I fredags var jag barnvakt åt Lovisa. Hennes mamma och pappa hade fullt upp med att försöka röja ett hus som ska säljas så jag var med på plats som barnflicka... Hade såklart Bella med mig och så skulle vi passa på att promenera så mamma o pappa fick jobba lite mer effektivt. Huset ligger i kvarnberget, söder om ringarna i ringdansen ( eller Navestad som det hette när jag växte upp där!) Jag bestämde mig för att gå runt ringarna på lämpliga gångvägar runt om. När vi kom till Atriumsidan så insåg jag att antingen skulle vi gå på bilvägen, in i guldringen eller upp bland atriumhusen, det fanns ingen gångväg emellan så vi valde atrium. När vi gått en bitt börjar Bella dra före, tänkte inte så mycket på det för hon hänger ju inte precis i kopplet men oftast går hon bakom mig. Vid en tvärgata svänger hon resolut och bestämt vänster, drar ut kopplet till max o bara tittar på mig. Ju närmre jag kommer ju längre in på gatan går hon. Jag skrattar lite och frågar om hon inte ska med oss för Lovisa och jag ska till höger. Men icke, hon visar tydligt att hon vill vänster och jag får övertala henne och locka för att få henne till mig. I tre sekunder hinner jag fundera vad som tagit åt henne innan det slår mig med full kraft.... Hon bodde här, här tror hon att Yvonne finns kvar. Hur förklarar man för en hund att matte är borta, hon hade inget val, har inte övergett dig älskade hund! Hur förklara man att matte hastigt kom till sjukhus och avled efter några månader där? Jag tvekar inte en sekund över att hon trivs hos oss, att hon älskar hela sin nya familj ( nja katten Börje ligger kanske inte överst på kärlekslistan direkt), att hon mår bra och njuter av livet. Men jag är fullkomligt övertygad om att hon också älskar Yvonne, minnet av henne kommer fram ibland och att hon känner saknad och kanske undrar var hon försvann. Nu menar jag inte att förmänskliga och lägga massa tankar och ord i hennes mun. Det är bara människor som väver in hela berättelser i sina känslor, djur är mera primitiva men icke desto mindre känsliga, de saknar och älskar fast mer instinktivt. för dom är det ju känslan, inte orden som betyder något. Vet att djur kan kommunicera med bilder ( har själv haft upplevelser av det, varit på föreläsningar om det och sett proffs som berättade saker om min häst som hon absolut inte kunde veta om han inte tänkt det...) så jag har försökt att tänka och på så vis visa vad som hänt. Häromdagen såg jag en Bild på Yvonne för första ggn så nu försöker jag träna på att göra om den bilden till en fridfull bild av någon som går vidare... Jösses så knäppt det låter när man ska förklara men jag tror på det, har fått det att funka med andra djur fast aldrig så allvarliga saker som döden. Jag älskar vår hund!

avmaskning

Vid ett par tillfällen har Bella "hostat" och sedan klökts lite precis som om hon haft något i halsen, det brukar hålla på några minuter. I veckan såg vi på djurakuten från strömsholm om en hund som lät likadant och de sa att den behövde avmaskas för mask orsakar hosta... Jaha det hade jag aldrig hört men jag har kikat lite extra i hennes högar efter det men inte sett något. I söndags kräktes hon efter hon ätit och då bestämde jag att hon ska avmaskas fast jag inte sett några spår i bajset. Nu är det mitt i natten och jag skuttade nyss upp och gav henne eftersom jag glömde det när jag kom från jobbet. Så det måste väl räknas som tisdagen 23 oktober 2012.

Published with Blogger-droid v2.0.6

Ny rakad!

I dag har jag rakat Bella i ansiktet för första gången själv, o hon var jätteduktig!! Efter det så skulle damen badas och när jag kommer in i badrummet så ser jag att det är lite blött runt avloppet och det kan det vara när man kört tvättmaskinen ett par ggr. Men det är ju inte så farligt tänker jag , bara att moppa sen när vi badat klart.... ställer mig med ett plask på badrumsmattan! Så långt brukar det aldrig nå när man tvättar... hmm... jaja Bella ska badas för att få bort alla små korta hår efter rakningen så jag fortsatte. Plötsligt var det vatten överallt! Suck! bara att skölja klart och gå ut och torka Bella fina med hårtorken på hennes nya fina matta som Molle fixat. Jag bad om en gummimatta från en bil att lägga på köksbordet så hon ska stå stadigt och inte halka. Gissa vad hon fick? Fint ska det vara, en riktigt snygg jaguar matta! Han e rolig Molle, han lät hälsa att endast det bästa är gott nog till lilla fina o då kan hon ju inte stå på någon gammal Golf matta heller... :-)
Så nu är Bella jättefin och ligger på filten och tuggar på ett grisöra som är hennes nya favorit godis!

Själv sitter jag här och väntar på att fastighetsskötaren ska komma och fixa avloppet....

jag ser dig

Älskade lilla hund! Jag ser dig, jag ser att du ibland saknar någon eller något, det kan vara en rörelse hos någon vi möter eller en hund av viss färg som tänder något i dig. Hela du ber nästan om ursäkt efteråt, "förlåt men jag saknar någon" Men vet du mitt lilla hjärta, det är okej! Du får sakna för jag älskar dig och jag vet att du älskar mig. Jag ser dig och jag kommer inte försvinna som andra tyvärr gjort i ditt liv,dom ville inte lämna dig men det blev så. Jag finns här och jag ser dig! Ibland är du trött o bara vill lunka på utan att prata, utan att träna, bara vara och jag ser dig. Sen kan du lika snabbt vara med på noterna och glatt skutta omkring o söka godis i gräset, komma o pussas och träna fot. Jag ser dig, jag ser din vilja att vara till lags och jag älskar dig för det. Tack för att du ser mig älskade lilla hunden min, tack för att du ser att jag ibland måste stänga av världen och gömma mig i min bok och bara gå, tack för att du tittar på mig o säger "Jag ser dig, jag finns här när du vill leka igen men det är okej"
Tack älskade lilla Bella för att du finns för Bobo, för att du går ifrån mig och kryper upp i hans knä när han behöver det. Tack för att du ser när jag inte gör det, han behöver dig. Vår familj har blivit mer harmonisk sen du kom, du saknades oss. Tack älskade Bella och glöm aldrig, Jag ser dig...

Första träningen på bruksan!

Idag har vi varit på bruksan med Åza, Pluto och alla barnen. Vi hade jättekul! Fast lite svårt var det... Åza gav oss lite övningar som kan låta väldigt enkla och väldigt basic och det var precis vad vi behövde! Nu är jag äntligen igång med klicker träningen och det har jag velat länge men inte riktigt vetat hur jag ska börja. Man kan läsa massor på nätet och i böcker men det gav liksom inte riktigt det jag behövde för att komma igång, det gjorde mig tvärt om lite rädd att göra fel. Men som Åza säger: Än sen om du gör fel, det värsta som händer är att du får lära om och det tar några veckor till och det är väl bättre än att inte göra alls?
Hon har så rätt, om jag inte tränar vissa moment alls för jag är rädd att jag inte tänkt på allt så hinner ju tiden löpa iväg o vi kommer ingenstans. Att gå i en labyrint måste ju innebära att man går fel ibland o då är det bara att backa ut o ta en ny väg... Vi kom oxå fram till att vi haft lite bråttom i inkallningsträningen, hon kommer snabbt men inte riktigt på ett sätt som funkar när det gäller så det ska vi öva mer på! Nu när vi kom hem har vi övat några minuter till på att få kläm på vad klickern betyder, hon tycker fortfarande att ljudet är lite läskigt men med cassler som belöning så kan man stå  ut med det! sen gjorde vi kontakt övningen en liten stund och den gick riktigt bra! Jag gömde även en casslerbit i en toarulle så hon fick leta lite... hihi det var roligt sa Bella! nu ligger hon nöjd o glad i Chrilles knä och bara njuter av massa kel o gos...

Man ska tro på magkänslan!

Reflexselen ska bytas!! Jag var lite skeptisk mot modellen redan i affären, jag hade ju sett en annan tidigare men lät mig övertalas till att denna var mycket bättre. Tyckte den verkade lite klumpig men den hade ju en god tanke vid själva selningen. Och visst blev hon stilig med den på! Men nej den var värdelös! fullständigt idiotisk när hunden rör sig och eftersom det liksom är meningen att hunden ska gå då det är en promenad sele så förstår jag inte hur dom tänkte? Fick verkligen truga och tjata på Bella att ens gå ner för trappan med den...
Den är tänkt att passa flera små hundar så det är stor justerings mån på den men Bella är ju inte så stor så det måste dras åt en hel del... Men till en Nakenhund med mycket päls i nacken och som är lite grövre än Bella så skulle den nog funka då nacken är helt fri. Nej så nu tar vi på vanliga kopplet och går ut för sista kissrundan!
Tjing på er!

nytt & förståndigt!

I dag har vi köpt ett rosa täcke...till Bella alltså! Ett rosa reflextäcke som tar regn och lite kyla. Och innan alla antirosa människor flyger ur sockarna så kan jag försäkra att vi inte ska göra henne till en rosa pralin, modellen fanns helt enkelt bara i rosa neon, o ska det vara självlysande så är det oftast gul, grön eller rosa att välja på. Det fanns en annan modell oxå men den var mycket dyrare, tjockare och såg inget vidare ut. Hon fick ju med sig en tröja och ett tjockt vinter täcke som tyvärr är för korta båda två. Ja tröjan är väl inte min grej riktigt, jag tycker väl att stickade tröjor är för människor men hur som helst är den för liten så jag behöver inte ha dåligt samvete att den bara ligger i en låda. När vi är ute på kvällarna så har jag reflex väst, ett reflexarmband som blinkar rött och Bellas flexkoppel har två stora smilies gubbar på sidorna i neongul reflex,  även hennes halsband har lite reflextrådar i sig. Tror ni man är lite skadad från tiden man hade häst ute på landet där det verkligen är bäckmörkt? Ja så är det nog men jag tycker det är en sådan enkel livförsäkring att det vore fånigt att inte göra det man kan för att undvika olyckor. Men detta innebär ju att jag syns åt alla håll men lilla lilla Bella skulle ju inte synas mycket om hon mot förmodan skulle komma lös eftersom allt sitter på mig eller kopplet. Så vi vi köpte även en reflexsele som hon ska ha när det inte regnar i stället för halsband. Senare när pälsen växt ut och hon blivit långhårig så ska vi prova ut ett bredare halsband utan kedja som inte sliter på pälsen. Hon har ju sällan täcke alls, hon trivs bättre utan men när det regnar vill hon egentligen inte gå ut alls så vi kompromissar. Täcket sitter jättebra och hon invigde det nyss när Bobo och hon var ute i spöregnet.

Ibland händer märkliga saker...

I går kväll låg bella på sin vanliga plats, ca 2mm från mitt ben i soffan. Utbredd som en padda. Jag såg lite skräp som fastnat i hennes långa öron hår så jag tar kammen och börjar kamma lite. Katten Börje, som inte frivilligt passerar Bella närmre än minst ett par decimeter ligger hos Marcus i andra ändan av soffan och titta avundssjukt på. Han hoppar aldrig upp i soffan frivilligt om Bella är där, ibland kan han lägga sig på andra sidan av Bobo eller i Bobos knä om Bella är hos mig...Tillslut blir det för mycket för vår stora svarta pälsboll, med smidigheten hos en elefant och snabbheten av en gasell skuttar han ner ur Marcus knä, rundar Christoffer och kliver ÖVER Bella som lugnt ligger kvar o sneglar på mig. Börje lägger sig platt i mitt knä med rumpan rakt över Bellas nos! Hon låg kvar lugnt, precis som att hon förstår hur viktigt framsteg detta är så försiktigt, mycket försiktigt lyfter hon nosen och nosar noggrant igenom hela akterkastellet på Börje. Längtan efter mattes händer och kammen blev förstor! Lilla Börje! Som han njöt av att bli kammad! till o med en kall nos i mumindalen var helt acceptabel bara matte kammar! Fick även dra ut två små envisa tovor med våld utan att herrn hoppade ner. Kan ju tillägga att grabbarna garvade så tårarna spröt av synen när Bella ligger helt stilla när börje lägger rumpan rakt i ansiktet på henne, svansen viftandes i ögonen och hon så diskret som möjligt börjar nosa runt till hon är nöjd och sen bara lägger ner huvudet o somnar, kvar under rumpan.... Snacka om förtroende!!! Djur är roliga och KLOKA!!
Tjing!

Tänderna är fixade!!

Jösses vilken lite tröttfis vi fick hämta!! Hon hade börjat titta upp lite grand precis när vi kom så de bestämde att inte ge någon väcknings medicin. En liten tand fick dom dra, men den var redan väldigt lös tydligen. I övrigt hade hon väldigt mycket tandsten jämnt fördelat över alla tänder och det är tydligen inte så vanligt. det brukar tydligen mest sitta på de stora tänderna. Nu är alla tänder väldigt vita o fina! Vilken trevlig och omtänksam personal det var, de svarade på alla frågor, tog reda på det dom inte kunde svara på och veterinären själv kom ut från pågående undersökning för att svara på det inte sköterskan kunde. Bara massa varma välkomnande leenden överallt och så fick Bella mycket beröm över hur fin och trevlig hon är och så fick vi lite beröm oxå! "Det märks att hon kommit till ett hem där hon kommer stanna och där hon kommer må bra" .... tänk så glad man kan bli över att få höra en sådan kommentar! Särskilt som man kommer med tusen frågor och kanske kan uppfattas som jobbig och tidskrävande, men jag fick bara känslan av att dom blev gladare ju mer vi frågade om olika saker! Dom ville verkligen hjälpa och svara!
Vi pratade även om vaccination, vi vet ju inte vad eller hur eller om hon blivit vaccinerad tidigare. Jag fick på nåder veta från smådjurskliniken i Norrköping att hon varit där, det finns en journal om hennes valpar men pga sekretessen får de inte berätta vad som står "i fall att tidigare ägare underlåtit att berätta om sjukdommar och skador". Men i o med att förra matte nu är avliden så kunde de sträcka sig till att berätta angående vaccin att hon inte fått någon spruta hos dom. Ville jag veta mer så behöver förra ägaren skriva över journalen till oss... ska jag skicka frågan till himlen eller?
Veterinären Audun tyckte att vi skulle ge fortsättningssprutan eftersom hon är 2,5 år. Han tyckte inte det fanns anledning att göra en grund vaccinering med flera sprutor under flera veckor, eftersom sprutan räcker 2-3 år så borde hennes grundskydd vara aktivt och om hon mot all förmodan aldrig någonsin skulle blivit vaccinerad så sa han att i och med att hon är så klarar hon sig på den sprutan hon fick i dag men vi bör fylla på den om ett år, sen räcker det med vart annat. Jag känner fullt förtroende med hans resonemang och är trygg med att om en dryg vecka så har vaccinet nått full verkan och hon är skyddad så gott det går! Man kan ju inte skydda sig från allt men allt vi kan är nu fixat!
Jag kan garantera att hädanefter kommer vi bara åka ner till söderköpings veterinärstation för alla veterinärbesök!

Tandstenssanering

lite nervöst är det... I dag ska Bellafina få sina tänder sanerade från tandsten. Vi ska lämna henne 9.30 och får inte hämta fören kl 15.00. Hoppas verkligen de kan ringa när det är klart! Vill ju veta att det gått bra... Dom har ju flera hundar på tur så de kör väl på löpande band kan tro så det kan ju ta tid innan vår söta lilla tjej får komma in! Det hela sker medans hon är sövd och det är ju bra, men tänk om hon inte tål sprutan? Undrar om hon blir öm efteråt? Undrar om dom kan ge henne vaccinationerna i dag oxå? undrar, undrar undrar.... många frågor snurrar i huvudet, men som vanligt så är dom säkert bortglömda när vi kommer dit så man ångrar när man kommer hem att man inte frågade.... Men allt ska gå bra, hon kommer må bra och jag kommer att komma ihåg! SÅ är det! Basta!

Pust & stön på er!

kan det vara över redan?

De senaste två dagarna har jag misstänkt att löpningen är över för denna gång. Har inte sett något blod på flera dagar än så men hon är ju så renlig av sig så det är svårt att hinna se. men hon har ju varit svagt "missfärgad" runt vulvan och i svansen hela löpningen men nu är det så gott som borta... Hoppas det är så men man kan ju aldrig så noga veta. Kunde inte skaparen uppfunnit en "klar knapp" när han/hon/den/det skapade tiken? precis som på kycklingen på 80-90 talet, som ploppar upp o lyser grönt när det är klart.... Fasen så praktiskt det vore! jaja vi lär oss nog hennes cykler snart.
Puts o krom på er!

Långpromenad delux!

Vilken härlig förmiddag det blev. Börjar dagen med en härlig massage då ryggen inte ville va med riktigt.. Sen ut i skogen på en lagom promenad som blev ca 6,5km. Gott sällskap av T och Bellas nya kompisar M och N. N som är en liten chiwawa och M som är av rasen Malinois, riktigt busiga båda två och lätt nyfikna på vem denna snygga tiken må vara. Vandringen startar med att N vill kolla av om han får komma nära och "leka vuxenlekar" med Bella som snällt och snabbt satte sig på rumpan. Sen va det invit efter invit om lek av den lilla som försökte få igång Bella men hon va baa inte intresserad av detta idag. Väl hemma så trodde jag inte Bellan skulle komma upp själv, hon va så trött så och krachade på sin bädd direkt då vi kom hem. Nu väntas kaffe och vilostund för oss båda.

Äntligen!

Nu är det äntligen bokat! Nu är det äntligen så att det passar almanackan, plånboken och veterinären. På fredag får vår lilla prinsessa fina tänder igen! Hon ska lämnas 9.30 och hämtas efter 15.... Måååånga timmar är det utan vår Bellafina men sköterskan sa att om längtan är för svår får vi komma tidigast 13.00.... Men det är väl så att narkosen måste helt ut ur kroppen och att dom ser att hon inte är för öm eller så, så vi väntar nog vackert till kl 15 för Bellas skull. Jag har fortfarande inte fått något svar på om hon är vaccinerad eller med vad eller ens vilken veterinär hon kan tänkas ha gått till tidigare så jag får prata med veterinären på fredag om hur vi ska göra. Som jag har läst på många olika ställen så är det inte tillrådligt att "mixa" olika vacciner, då tar de ut varandra så det hade ju varit bra och veta men dom kanske har en lösning på det oxå. Solen skiner och vi med den! Blöt nospuss på er!

tankar, filosofier och ren glädje!

Vet ni hur mysigt det är att sitta i soffan o ha en liten vit boll, stor som ett garnnystan tätt tätt intill... hon är så varm, så fin och så snäll.... man blir alldeles varm i hjärtat bara av att se henne, vår fina fina lilla Bella! häromdagen träffade vi en kvinna som vi har förstått var bekant med Bella och hennes förra matte. Hon blir alltid så glad när hon får se Bella, hon riktigt skiner upp av glädje när hon ser förändringarna som sker. Att Bella blir modigare, stoltare, lite mer promenad muskler osv. Glädjen är så äkta, inte bara något hon säger för att vara artig. Sist lade hon huvudet på sné och tittade in i mina ögon, "vilken tur Bella hade att ni fanns när hon behövde". Dom orden betyder så mycket, jag blev så glad. Min första tanke var att det var väl vi som hade tur men ju mer jag tänker på det så hade vi nog lika mycket tur allihop. för som vanligt har jag svårt att ta till mig att någon annan skulle må bra av mig, behöva mig, jag är ju bara jag.  Åza brukar säga att det var nog meningen att ni skulle träffas och bli en familj och jag har viftat bort det med ett leende för vaddå, vem som helst kan väl ställa upp för ett djur i nöd?... Men faktiskt så börjar jag tänka annorlunda... Det kanske finns en annan mening med att vi möttes, inte bara att en hund behövde ett hem, vi kanske behövde en hund... märker skillnad på så många små saker. Inte bara på Bobo och mig utan även grabbarna, inte bara att jag mår bra av att få gå, mår bra att ha en liten pälsboll nära nära. Utan att det blir mera leenden hemma, att i smyg titta på min äldsta son när han ser henne, klappar på henne. Den minen är värd mer än alla pengar i världen, fast han skulle aldrig med ord erkänna att han tycker väldigt mycket om henne ( han har aldrig fäst sig vid djur på det viset, det är inte hanns grej, dom är fina och han hjälper till att ta hand om dom men där är det klart lixom) men att se hur han fullkomligt smälter när hon gosar och rör sig nära honom i soffan... Min yngsta har alltid varit väldigt fäst vid djur och kan klappa dom i timmar är helt salig över att hon är så tyst... Den lyckan delar han med mig! Hans bästa kompis föräldrar har chihuauor som skäller från morron till kväll så fort någon rör sig. När kompisen kom hem till oss häromdagen så var det en väldigt stolt Marcus som tog med honom in i vardagsrummet och pekade på Bella (som inte ens hoppat ur soffan när det ringde på dörren)"så där ska en hund vara" och kompisens svar när han gått fram o klappat lite på henne: " mmm en sån här kan man ju leva med".
Tillsammans har vi nu börjat vår resa, vi vet inte vart den bär men vi vet att vi växer i den allihop.

Nonchalanta hundägare!

Ibland blir man förvånad över hur lite folk tänker. Idag mötte vi en äldre herre med en liten hund som liknade en cavalier king charles fast inte riktigt lika "elegant" som jag annars upplever rasen så det var kanske något annat, eller så var den lite tyngre än den borde... inte vet jag. ganska söt var den i allafall, trots allt. Bella talade om för mig att vi minsann mötte en hund när jag gick o filosoferade i min lilla trötta morgon värld. jag tittar upp och 25-30 meter framför oss kommer husse och hund och när hunden får syn på oss börjar den stirra, (ungefär som en Pekines man stryker för hårt över huvudet) och börjar trava mot oss. Då inser jag att den är lös. Husse bryr sig inte ett dugg, ropar inte ens på sin hund. jag ropar till honom att min tik löper och ber honom ropa till sig hunden. Jag får till svar: "Jag ser det men Ludde brukar inte vara svår på fruntimmer hehe" och ropar fortfarande inte på sin hund.... Som tur är så är inte Bella ett dugg intresserad av att ha Ludde som far till några valpar så hon snor runt och skuttar ur vägen gång på gång. Husse fortsätter att gå o prata o skrocka mest för sig själv och går förbi os helt enkelt! Så vänder han sig om "han brukar glömma bort tiken bara vi kommer 50meter bort, han ä bra på det viset, han ä inte svår på fruntimmer han inte, vet inte vad de ä men han vänder inte tillbaka sen... så går han utan att ha ropat en enda gång på sin hund... Visst han hade rätt, Ludde vände på klacken o gick efter en stund men hur skulle jag kunna veta och lita på det? Nu är jag ju inte någon som sjåsar upp mig, bedömde att jag enkelt skulle kunnat avstyra detta om han nu fått mer gensvar från Bella. Men jag kände nog att jag såg ut som en fågelholk de närmsta minuterna efteråt. Hur man bara kan ta förgivet att det är ok att låta hunden gå fram och inte ens försöka kalla på den när den andre ber om det?

Hå hå jaja. alla är vi olika i vår herres hage o tur är väl det. Farbror'n o hunden var helt säkra på vart de hade varandra och det är ju fantastiskt att kunna ha det så men jag blev så snopen, hittills har jag bara mött hundägare som trevligt nog frågat om de får hälsa eller så har de visat tydligt att de inte är intresserade. Nu är det dags för att gå till jobbet så här en lördag o pyssla lite i goda vänners lag.

Tjing!

Aha!

som jag misstänkte!!! Bella löper... hon är så renlig av sig så vi har inte sett något men hon har varit så lugn, trött och ätit dåligt och lite svullen på sina privata delar. Dessutom markerar hon med ett par droppar säkert 20 ggr på en promenad och piper värre än en pip leksak när vi ser andra hundar. Första veckan hos oss så satte hon sig max två ggr på varje runda... nyss fick jag beviset! hann o se en liten röd droppe... så inga herr träffar de närmaste veckorna!!! Så nu har jag fått svaret på hur denna damen reagerar vid löp, sen är ju nästa pilsner att räkna ut om det är förlöp eller höglöp.... hå hå jaja, var det inte enklare med en hanhund?

Idag har vi vuxit!!

Oj oj oj! På morron promenaden mötte vi två st stora långhåriga schäfrar. jag menar verkligen STORA! De var naturligtvis lösa och jag kom bakifrån så husse o husse märkte oss inte, de lockade till sig hundrana som kom som spjut, så oss bakom husse och rusade förbi... Jag är absolut inte rädd för schäfrar för egen del men Bella skulle nog inte klara att bli översprungen men jag ville ju verkligen inte skrämma henne heller... hon fick vara kvar på marken och jag skyddade henne med min kropp, min snabba bedömning av de rusande hundarna var att de inte var på något sätt aggressiva. Min intuition var riktig det var två snälla teddybjörnar men husse o husse blev nog lite skraja först. Bella var av naturliga själ rädd och höll sig nära nära med rumpan dikt till marken. Jag uppmuntrade henne och visade att jag fanns där men att hon måste klara sig själv, inte komma upp i famnen för minsta lilla. Hon sa ifrån när den största kom för nära rumpan med ett dovt morrande o han gick undan... hon tittade på mig precis som"wow!det funka!". Herrarna frågade lite om Bella och naturligtvis bad om ursäkt om vi blev skrämda och var väldigt trevliga, vi tackade för pratstunden och gick. När Bella förstod att vi skulle gå och hundarna stanna kvar var det en väldigt stolt dam som gick! Svansen högt och öronen stolt resta!! Förut har hon ofta visat sig mer avvaktande resten av promenaden om något skrämt, eller ovanligt hänt, och inte vikt från min sida ens för att kissa. Idag släppte hon det direkt och tuffade på som en lycklig hund, flera meter framför med stolt blick! Hon börjar bli modig vår lilla tjej!

Tjing!

Nya fynd!

Nu har jag shoppat lite igen! Vi fick ju låna en tygbur av Åza för att ha Bella på plats i bilen, men den var jätte stor! det skulle lätt få plats minst 3 Bella i den utan att ligga på varandra. Nu har jag köpt en likadan fast i en bättre storlek. Vi har tänkt att även investera i en stålbur som alltid ska vara i bilen. Tygburen ska följa med på träningar och om vi åker i någon annans bil, jag vill inte ha massa tassavtryck, sand o hår o det tar jag förgivet att inte andra vill ha heller. Buren är tänkt som en mysig frizon där man får vara i fred så den kommer även följa med hem till folk då vet hon att hon alltid kan gå undan och få vila och känna sig trygg.
En glasburk med tätt lock blev det oxå att ha hundgodisarna i på hallbyrån så man alltid lätt kan ta med några godbitar på promenaden. Hittade även en storpack av dentastix till bra pris, hon brukar få en så'n om hon ska vara själv en stund, har märkt att hon är lugnare när vi kommer tillbaka om hon legat o tuggat när vi gick.
Tjingeling!

Päls och klippning...

Jag surfar runt på nätet titt som tätt och tittar på hur andra håller ordning på sina puffar pälsmässigt. En del rakar kroppen och nosen men behåller den släta pälsen på tassar, nacke, huvud och nedre svans delen. Precis som naken hunden har. Andra rakar enbart nos och bringa. Jag var först tvärsäker på att jag ville fortsätta raka henne precis som naken hunden fast med någon centimeters behåring på kroppen. Men nu när jag läst ner, sett mer och funderat mer så tror jag att jag är lite sugen på att låta kroppshåret växa hela vintern och enbart raka nos, framsidan av halsen och förstås mellan trampdynor och sådant man måste för att ha god tass hygien på en långhårig hund. sen kan man ju fundera på om man till sommaren vill ha en kortare frisyr, men just nu är all den vackra manen av klippt, håret på huvudet är hackigt och hon ser lite tufsig ut. Så om jag bestämmer mig att fortsätta raka kommer det ändå dröja innan hon ser ut som jag vill så jag tror faktiskt att jag ska prata med husse om att ha en långhårig hund denna vinter! Det praktiska med det är ju att jag kan lära mig att raka ansikte, bringa och tassar själv utav en trimmägare, medans helkropp överlåter jag till proffsen. Hittade en norsk sida på internet med tydliga bilder på hur hon drog tänkta linjer med ögat innan hon gick in med en liten batteridriven trimmer. Men något jag aldrig kommer göra själv är att plocka ur hår i öronen.... Det låter för läskigt, för stor risk att göra fel, men detta är en ras som behöver det så det överlåter jag till dom som kan! Det kostar säkert en slant men behövs det ska det göras utan att tveka! Har hittat ett trim här i stan som jag fått en bra känsla för utan att ha träffat henne. Har fått höra goda vitsord av andra hundägare. Ett annat trim jag direkt kände tvärtom för har jag utan att ha påverkat människor bara fått bekräftelse på att dit ska man inte gå... Ibland är det bra med magkänsla! Hoppas bara att personkemin stämmer när jag väl kommer dit. Jag har mejlat henne och bett att få komma dit för en pratstund och diskussion om damens päls. Det låter kanske sjåpigt men om inte jag jagar fakta, frågar och kräver, vem ska då stå på hennes sida? Vem ska då se till att hon mår bra och kan lita på människor? Sen får väl folk kalla mig sjåpig om det är så, det kan jag leva med sålänge som Bella kan lita på att vi tar hand om henne på bästa sätt, att Bella får vara hund och bekymra sig om hundsaker så kan vi bekymra oss om det hundar behöver människan till.
Tjing!

inga inlägg?

Håhå jaja. Skriver lite dåligt här, men varje promenad så tänker jag ut massa trevliga inlägg. Vill ju inte gå o skriva i mobilen utan jag vill gå och koncentrera mig på att umgås med Bella. Tankarna svävar och jag får till attans så bra saker som jag vill dela med er! Men så kommer jag hem, massa andra saker tar min uppmärksamhet för inlägget är ju liksom redan klart. Så i mitt huvud är det säkert hundratals inlägg här i bloggen, och varje gång jag öppnar den så blir jag förvånad, dom finns ju inte där!

Tjing!

Ny väska!

Idag har vi provat nya väskan. Det är en sådan man kan ha hunden i när man går på ställen inte hundar ska vara... första försöket gillade hon inte, men med lite godis o lock o pock så gick det så bra så! Men jag ska nog inte köpa mer grejer på Tradera, denna väska stod som ny/oanvänt. HA! Den är sliten, trasig, full med damm, gamla löv och axelremmen saknas... men nu har jag provat och det dröjer nog innan jag köper något igen.

en kväll i hundgården!

Ikväll efter jobbet gick vi till rastgården och träffade Isa. Bella vet inte riktigt hur man leker men vi fick massa socialträning med en jättesöt dvärgschnauser som bara var ett år. Så söta ihop! Vi vart där nästan 1,5 timme, hundarna pysslade med sitt o vi pratade med matte. Man kunde verkligen se hur Bella växte den timmen!! Att få lära sig lite om hur man pratar och hur man säger i från och att det inte är läskigt när den andra kommer som en raket! Tack Isa o Tack Isa's matte!!

Published with Blogger-droid v2.0.6

Mys!

Idag ska Bella följa med mig till jobbet! Under eftermiddagen kommer husse o hämtar så vi har bara en test dag för att se hur det funkar! Min söta lilla tjej...

Jävla måndags morgon

I morse bröt vi våra rutiner,  Bella o jag. Jag visste redan i går kväll att jag antagligen skulle behöva göra det, för jag hade planerat att sova tidigt så kvällsrundan togs vid 22.00. Men när jag kom in så fick jag ju syn på att OS avslutningen var så jag kom i säng efter 00.30... Men hur som helst såg jag på Bella att i dag var hon kissnödig, kissnödig nu! Så jag drog på kläder o gick direkt. Nu hör det ju till saken att jag har Fibromyalgi och på mig fungerar det så att jag behöver starta lugnt på morgonen, hjärnan är pigg och igång nästan direkt men kroppen har en betydligt längre startsträcka. får jag inte det utan börjar gå förtidigt börjar jag vingla efter en stund. Går jag själv kan jag "maskera" det en del men i sällskap så går jag på folk, krockar hela tiden musklerna i korsryggen orkar helt enkelt inte hålla mig på rakt spår. Ibland vill jag förklara mig för folk, jag förstår att det ser tokigt ut. Fortsätter jag ändå börjar jag nästan ragla fram då börjar jag koncentrera mig och tvinga min kropp att lyda, då kommer nästa grej, svetten bryter fram i pannan och jag börjar må illa jag börjar få svårt att koncentrera mig på vad folk säger, blir disträ och ser förjävlig ut... Mötte en tant idag, hon såg mig på håll och jag kände att jag var misstänkt vinglig, jag verkligen kände vad hon tänkte och jag såg hur hon snörpte på munnen och suckade demonstrativt när vi kom närmre. Jag försökte räta på ryggen, försökte gå rakt, höger, vänster kom igen nu kroppen höger, vänster och le, le för helvete. må illa sen, spy i en buske om du behöver men låt inte tanten se... Då blev jag så förbannad på mig själv!!! Låt tantjäveln tro att jag är full!! Jag vet ju att jag inte är det, varför ska jag skämmas för något jag inte kan rå för? Men så är det väl, vi är alla för snabba att döma folk utan att veta deras historia...

Senare mötte jag en man på en stor gräsklippare som körde på gångvägen, han såg att Bella tyckte det nog såg lite läskigt ut så han körde helt enkelt upp på grässträngen mellan gångbanan och vägen, sänkte motor varvet och körde sakta mot oss och vi fick träna på att möta läskiga saker på våra egna fyra tassar och inte hoppa upp i famnen. Han log glatt vinkade och när vi passerat en bit gasade han på o körde vidare. Blir glad av sån't! Det finns nog hopp om människan trots allt!

Kan hjärtat stanna för mindre?

Idag har vi varit hos pappa i Ringarum, Bella, Bobo och jag. Solen sken allt var perfekt för en lugn dag på landet. Bella viker inte från min sida om hon inte är tvungen, det är knappt så hon ens tar sig tid att nosa när vi går på promenad för hon går dikt vid mitt vänstra ben. Pappa var hundvakt till en söt svart cocker som var lugnet själv, hon vaggade lite lugnt fram och sa inte pip en gång. Hundarna hälsade, eller snarare cockern nosade på varenda cm av Bella som mest satt med rumpan hårt tryck mot golvet. När vi hade fikat hos pappa så gick jag ut en sväng med Bella till hövallen bakom huset, kände att detta är ett perfekt tillfälle att släppa damen och leka. Sagt och gjort Bella skuttade inom 2 meters radie av mig, en gång så följde hon cockern (Hilda?) och kom säkert 10 meter innan hon kom på att jag inte följt med så då kom hon rusande tillbaka. Hon hade varit lös i säkert 30 minuter när vi skulle sätta oss vid utebordet och något händer, plötsligt gör cockern ett utfall och "boxar" med nosen till Bella hårt i sidan så hon skriker till o flyr. Gården har en egen grus allé som är ca 75-100m lång sedan kommer asfaltsvägen, det är en sträcka som är helt öppen så man ser bra men tyvärr innebär ju det att även bilisterna tycker det är en bra sträcka att gasa på... Självklart var det dit hon sprang, åt alla andra håll var det ju gärden och gårdens egna små vägar men självklart valde hon den farliga vägen...Jag hojtade åt dom andra att backa av, att jag skulle få gå själv och locka för att inte stressa henne. Bella sprang för livet ner genom allén, stannade till o sneglade bak ett par ggr på mig som lockade för allt vad tygeln höll... Men det var som att allt hon såg var det "svarta monstret" hon visste ju inte att pappa tog in henne direkt eftersom hon var nöjd med att ha satt den lilla på plats och rörde sig inte ur fläcken. Så Bella trodde nog att jag i mina svarta kläder var cockern som växt... Gud så rädd jag var!! Med min mjukaste röst lockade jag medans hjärtat var påväg ut ur min kropp. Jag gick så sakta och lugnt som jag vågade för att inte locka till flykt. Mina öron var på helspänn lyssnade efter bilar som skulle komma över krönet och hoppades att jag skulle hinna fånga henne innan hon sprang ner på vägen, ett tag såg det ut som att hon skulle stanna och låta sig fångas men plötsligt vänder hon bara på en femöring och skjuter som en kanonkula ut på vägen och ligger som en rem mot krönet några hundra meter bort... Jag tror fan att jag dog där o då när jag ser ett silverfärgat biltak komma över krönet... Jag sprang allt vad jag kunde ut mitt i vägen o viftade vilt med armarna och tack o lov var det långt kvar till Bella och bilen stannade lugnt på ett sätt som skulle göra andra uppmärksamma på att något var på vägen som inte skulle vara där. Två ggr var hon så nära att jag nuddade henne men sprang skräckslaget vidare varje gång. tillslut satte jag mig mitt på vägen med handen full av godis och lockade o gullade och LYCKA!!! Hon kom tillräckligt nära så jag kunde ta henne. Folket i bilen log glatt, vinkade och rullade sakta vidare medans jag höll på att flåsa ur mig mina lungor. Hon fick inte vara lös mer kan jag lova! Jag var så säker på att hon skulle springa till mig om något skrämde henne men där fick jag tji. Bara några minuter senare var hon lugnet själv och rullade ihop sig på filten o somnade som om inget hänt... Egentligen var det väl aldrig nära att något skulle hända men just då visste jag ju inte det, visste ju inte att bilen som kom höll både hastighetsbegränsningen och var uppmärksam, visste ju inte att jag skulle få tag i henne. just nu känns det som att jag aldrig mer vill släppa henne lös men vi får vänta någon vecka så hon blivit ännu tryggare så känns det nog bättre, tills dess håller vi oss till hundrastgården med ordentligt staket runt...

Jag glömde...

... att berätta om i går! Igår kväll kom kusin Åza och hennes goa ungar Stora N, mittimellan N och lilla N. Ja dom har faktiskt jättefina namn men mamma Åza skriver alltid så på internet och det respekterar jag så jag skriver likadant. Bella fick en present av barnen, en piphöna och en lite mjukare vit tuggpinne. tuggisen satte hon i sig på stört! Barn är fantastiska på att lyssna och lära sig respektera djur på deras villkor, det är mera naturligt för dom. Visst hörde jag på mamma Åza att hon blev lite stressad av att dom inte lyssnade direkt men jag tyckte det var ett perfekt tillfälle för Bella att vänja sig vid att barn låter, skrattar, busar, pratar högt och blir ledsna. Jag vill att Bella ska veta att även om barn blir livliga så är hon trygg, att även om man råkar klappa lite hårt i bland så kommer inget hemskt att ske. Precis det hjälpte barnen till med i går. Reglerna var: När Bella ligger på sin filt på golvet är hon i frizon, där rör man inte hunden, samma sak under bord. Men är hunden i soffan får man klappa en i taget. Bella njöt verkligen när stora N klappade o smekte i säkert en kvart, hon kråmade och gosade. Lilla och mittimellan N hade inte riktigt lika mycket tålamod att sitta still o klappa men en stund var gjorde dom i allafall och det var roligt att se hur Bella slappnade av, vred upp hela magen o somnade när lilla N kliade på bröstet o magen, efter en stund blev fingrarna lite hårdare och då kikade Bella upp med ena ögat men flyttade sig inte och jag bad lilla N att bli lite mjukare i handen och genast somnade Bella om med en liten förnöjd suck. När familjen skulle åka hem så passade vi på att gå ut en kissrunda och jösses så glad damen var! Hon skuttade verkligen fram pigg o glad så det kvällsbesöket gjorde massa nytta! Hihi så fick ju jag goda bullar oxå... inte att förglömma!
Puss o hej! //Neli

morgon promenad i solsken

I dag har vi haft en jättemysig morgon Bella o jag. Damen är lite morrontrött och det passar mig jättebra. Jag vaknar oftast tidigt men det är långt ifrån alltid min kropp vaknar samtidigt som mig... jag har fibromyalgi och kan vara ganska stel på morgonen, vill gärna få röra mig lite lugnt innan jag går ut o går och det har Bella lärt sig hos Helén helt perfekt. Vi brukar sitta i soffan en stund för lite morgon gos och kli på magen innan jag klär på mig och går ut. Idag var en så'n morgon då magen ville ha frukost innan och Bella lade sig så förnöjt och somnade om tills jag var färdig sen ville hon ha lite kli o gos innan vi gjorde oss redo att gå. På promenaden passade vi på att träna lite, en sådan enkel sak som att hoppa upp på saker man går förbi, en parkbänk, en sten och faktiskt en scen! Först försökte damen fuska o bara gå upp på bakbenen o strääääääcka ut sig så långt så långt men attans! Inte nådde vi godisen, då provar vi att titta bedjande på matte och slicka oss om munnen men inte det heller, dansa på bakbenen då? Jag fortsatte att locka o pocka och med lite extra sträckning i kopplet hoppade hon galant upp! Gott! Ett par gånger till, inga problem men sen gick vi vidare o provade en scen som vi såg. Först så tittade hon konstigt på mig och undrade nog vad det var för ideér jag hade och satte sig på rumpan o bleg. Men som av en händelse så cyklade en farbror förbi och precis som jag sa: Hopp! så brakade det till om cykeln, Bella flög som skjuten ur en kanon upp på scenen o landade vid min hand med godisen vid nosen ( tänk er den synen! I det läget får man inte skratta men det var svårt...) Efter det hoppade vi upp o ner som vi aldrig gjort annat! Efter det träffade vi en väldigt fin Yorkshireterrier som luktade väldigt gott och var ganska pussvänlig tyckte Bella. Hennes matte var väldigt pratglad tror minst hon hann med ett hundratal meningar medans jag endast sa: Hej.... javisst....powder puff... 2år... trevligt... hej då.
Tänk så olika man kan vara! Nu väntar vi på att husse ska vakna sen ska vi åka och hälsa på min pappa i Ringarum och grilla lite!
//Neli

Baddax!

I dag stod det bad, kloklippning och koll av öron på schemat! Det gick jättebra att bada, Bizon fick man ha kopplad och hålla i för han gillade det INTE. Bella stod så snällt stilla utan vare sig koppel eller handpåläggning. hon gick upp på bakbenen ett par ggr men jag tror att hon faktiskt är lärd det för hon gjorde det när jag sköljde magen... Ren o fin är hon, klorna bak behöver klippas oftare för de var långa men pulpan var långt framme så det krävs lite jobb för att få den tillbaka. Fick be om lite handpåläggning av Marcus när jag skulle klippa för hon vill inte riktigt vara stilla men det visste jag men jag ville försöka lite själv först. Hon undrade vad i helsefyr jag skulle göra när jag kom med topsen men fick titta så fint i öronen och torka ur så det var inga problem. nu är det lite eftermiddags vila som gäller för idag har jag ont i kroppen och inte blev det bättre att stå på knä vid badkaret. //Neli

besök på bruksan

I går torsdag var vi och hejade på min kusin Åza som tävlade på bruksan i söderköping. Jag var nyfiken på hur Bella skulle reagera med massa hundar, förare och barn. Hon skötte sig exemplariskt måste jag säga! Men jag kan konstatera att hon blir väldigt störd av sina kollegor.... alltså små hundar som skäller! vissa småttingar skäller ju nästan oavbrutet innan och efter start och det fick henne att oroligt vrida på sig och skaka, likaså när hundarna sprang på vippbrädan och den slog i marken. Den lilla "smällen" som blir då fick henne att hoppa till och skaka några sekunder. De stora hundarna som blev ivriga och skällde dom tittade hon bara på  och om dom började gnälla o gny då tyckte hon dom var jobbiga! Det jag tycker är skönt är att hon inte blev det minsta stressad av att det gick massa folk på bara en meters avstånd, dom passerade ju oss på väg till sekretariatet och tävlingsbanan. Första gången jag gick till kiosken så följde hon med. Det såg ut som den naturligaste sak i världen att passera barnen som satt i trappan, att stå i kö med de andra hundarna och att hälsa glatt på hundarna som passerade på väg till toa ( ja det var ju matte eller husse som skulle till toa men hundarna följer ju med). Ja svansen stod väl inte riktigt i "jag är gladast i världenläge" men hon sträckte fram nosen och gömde sig inte bakom mig utan tog initiativ till att hälsa. Hon har så snabbt vant sig vid att jag inte lyfter upp henne hela tiden så fort det är något nytt, först i början frågar hon om jag kan ta upp henne när det är något ovant men max två ggr, sen så tacklar hon det nya istället och hon har redan blivit så modig! På så kort tid så har jag sett henne växa så mycket, det är så kul för hon frågar så artigt och är så lyhörd. och söt! hon är så söt att jag nästan, fast bara nästan föll till föga när hon hoppade upp i min säng för andra ggn på 2 minuter. Men precis som allt annat, hon gör det bara två ggr sen har hon förstått att så gör vi inte. Hon sov så fint i sin nya blåa säng brevid vår säng hela natten.

//Neli

inkallnings lek

Idag har vi tränat inkallning. Bobo, Bella och jag gick till stora hundrastgården vid Vrinnevi park för att träna en stund. Vi släppte henne lös och gick lite åt var sitt håll och tänkte att hon ville springa lite lös innan vi började.... tänk så fel vi hade! Haha damen satt som en klisterlapp vid mina ben! Vi  hade varsin köttbulle som vi delade i små bitar och Bobo började locka henne till sig. Först vägrade hon släppa min sida, jag såg hur svårt det var för Bobo, han provade på alla möjliga sätt att locka. Jag hejjade på honom och tipsade, peppade och stöttade så han inte skulle ge upp. Han var rent ut sagt skitduktig och det gav utdelning. Jag fick sakta närma mig honom och då följde ju Bella med och fick beröm så snart nog förstod hon att det var det vi ville. När hon väl hade fått smaka köttbullen så var hon med på noterna kan jag lova! När det var min tur att kalla så kom hon som en skuttande gasell över gräsmattan ivrig att göra rätt o få godis, samma sak tillbaka till Bobo. Sen blev det tokigt för hon drog direkt till mig för att få sin köttbulle utan att jag hann o kalla på henne och då lade jag tyst händerna på ryggen rätade på mig och blev helt tyst och ignorerade henne medans Bobo glatt lockade med en ny köttbullebit. Då tog det lite tid för "nja jag fick ingen nyss när jag kom så undrar om jag verkligen får en hos dig då?" Men tillslut övervann nyfikenheten och hon sprang till Bobo och fick sin belöning. Totalt höll vi väl på 4-5 minuter innan vi satte oss på en bänk så madam kunde nosa vidare. Hon hade dock inget intresse av att ströva något på egen hand så vi gick en sväng i skogen och sedan hem igen nöjda med att ha fått lekträna en liten stund. Nu har vi fått mat i magen och bella har sovit en stund så nu ska vi åka till Bruksan och heja på Åza & Pluto, vet inte om Bobbo ska tävla men gör han det så hejar vi på honom oxå!
//Neli

oups!

nu har jag ändrat lite inställningar här, hade missat att det var begränsningar på vilka som kunde kommentera. Jag vill att alla ska kunna kommentera men jag måste godkänna alla inlägg innan de publiceras för att slippa spam, otrevligheter och annat oknytt!

första natten...

Bella har sovit på sin filt hela natten, den fina sängen har varit orörd. Till o med katten har låtit bli den! Just nu är det en trött liten dam som sneglade på mig när jag kom upp och så gosade hon in nosen igen o somnade om... Jag ska bara ta en smörgås så får vi se om jag får med mig damen ut!
//Neli

Sötis

Stora Bella på "lilla" favvis filten...

Published with Blogger-droid v2.0.6

Dom första nyfikna gästerna...

Ikväll fick vi sent besök, när Bobo och jag kom in från kvällspromenaden så kom grabbarna hem från ett biobesök med sin far och hans sambo. Självklart följde dom med upp på en kopp kaffe fast klockan var över 23! Det var riktigt trevligt! Bella blev först lite orolig ute i hallen för hon visste inte riktigt vart hon skulle gå bland alla fötter men alla var så lugna och lågmälda att hon väldigt fort lugnade sig och stod så stilla när jag torkade tassar och tog av regntäcket. Människorna skötte sig exemplariskt och gick väldigt lugnt ner till hennes nivå och "frågade" henne om hon ville hälsa så hon lugnt fick välja vem och när hon ville nosa på handen och säga hej. Det var ju första gången hon hälsade på Chrille (hon har nog känt lukten av honom men han har sovit de gånger hon har hälsat på), Macke hälsade hon ju på tidigare på dagen och Molle & Dessan har hon ju aldrig träffat. Tänk om alla människor kunde hälsa på det viset!! Jag blir så glad! Det är verkligen att respektera ett djurs behov och instinkt... Väldigt fort hittade hon sin plats bredvid mig i soffan på sin rosa ( rosa jag vet!) filt o somnade så lugnt trots alla människor och trots att Börje hoppade upp bredvid för att stjäla lite klapp o smek av Molle. Ännu har hon inte ätit något men det är helt normalt med tanke på att det hänt mycket under kvällen, hon äter säkert under natten om inte Börje skrutten äter upp det förstås! Målet är ju att hon ska få samma mattider som katten, så man ser att det verkligen kommer kattmat i kattmagen och hundmat i hund magen :-)
Börje får mat 2 ggr/dygn, kl 08 och 20. Han har dietmat pga njurproblem och övervikt och enligt vet. är det viktigt att fördela maten och ha regelbundna tider. Får se om Bella kan äta när det ställs fram, svarta faran har nämligen redan visat att maten passar bättre till katter än hundar... Matvrak!! Men just nu är han mätt så jag låter Bellas mat vara framme så får vi se om hon äter snart. Nu ska tant sova, i morgon ska vi gå till stora rastgården och träna på inkallning så vi vet om hon kommer på kommando när hon är lös om det inte regnar allt för mycket för då får vi hitta på annat.

Natt natt o sov så gott!

Första presenten!

Idag fick Bella en present av snällaste Monica! Ett jättefint flexikoppel som hon fyndat i ullared. Helt perfekt tycker matte, tack snälla Monica!

Published with Blogger-droid v2.0.6

jag hittade den!

När Bobo och jag flyttade ihop följde katten Börje med på köpet. Han är en väldigt hårig och stor norsk skogskatt. Bland utrustningen fanns en borste som absolut inte passar till hans päls, den kommer inte ner till underullen. Borsten skulle nog vara perfekt till Bella och jag har letat och letat, men idag så dök den äntligen upp!

Published with Blogger-droid v2.0.6

I dag är det dags!

Idag kommer vi få hem vår lilla Bella! Vi har längtat, drömt och fantiserat ända sen vi såg bilden om en liten söt vovve som sökte ett nytt hem... Här kommer både matte Annelie och husse Bobo att skriva lite om vår resa genom livet tillsammans.