Nonchalanta hundägare!

Ibland blir man förvånad över hur lite folk tänker. Idag mötte vi en äldre herre med en liten hund som liknade en cavalier king charles fast inte riktigt lika "elegant" som jag annars upplever rasen så det var kanske något annat, eller så var den lite tyngre än den borde... inte vet jag. ganska söt var den i allafall, trots allt. Bella talade om för mig att vi minsann mötte en hund när jag gick o filosoferade i min lilla trötta morgon värld. jag tittar upp och 25-30 meter framför oss kommer husse och hund och när hunden får syn på oss börjar den stirra, (ungefär som en Pekines man stryker för hårt över huvudet) och börjar trava mot oss. Då inser jag att den är lös. Husse bryr sig inte ett dugg, ropar inte ens på sin hund. jag ropar till honom att min tik löper och ber honom ropa till sig hunden. Jag får till svar: "Jag ser det men Ludde brukar inte vara svår på fruntimmer hehe" och ropar fortfarande inte på sin hund.... Som tur är så är inte Bella ett dugg intresserad av att ha Ludde som far till några valpar så hon snor runt och skuttar ur vägen gång på gång. Husse fortsätter att gå o prata o skrocka mest för sig själv och går förbi os helt enkelt! Så vänder han sig om "han brukar glömma bort tiken bara vi kommer 50meter bort, han ä bra på det viset, han ä inte svår på fruntimmer han inte, vet inte vad de ä men han vänder inte tillbaka sen... så går han utan att ha ropat en enda gång på sin hund... Visst han hade rätt, Ludde vände på klacken o gick efter en stund men hur skulle jag kunna veta och lita på det? Nu är jag ju inte någon som sjåsar upp mig, bedömde att jag enkelt skulle kunnat avstyra detta om han nu fått mer gensvar från Bella. Men jag kände nog att jag såg ut som en fågelholk de närmsta minuterna efteråt. Hur man bara kan ta förgivet att det är ok att låta hunden gå fram och inte ens försöka kalla på den när den andre ber om det?

Hå hå jaja. alla är vi olika i vår herres hage o tur är väl det. Farbror'n o hunden var helt säkra på vart de hade varandra och det är ju fantastiskt att kunna ha det så men jag blev så snopen, hittills har jag bara mött hundägare som trevligt nog frågat om de får hälsa eller så har de visat tydligt att de inte är intresserade. Nu är det dags för att gå till jobbet så här en lördag o pyssla lite i goda vänners lag.

Tjing!

Aha!

som jag misstänkte!!! Bella löper... hon är så renlig av sig så vi har inte sett något men hon har varit så lugn, trött och ätit dåligt och lite svullen på sina privata delar. Dessutom markerar hon med ett par droppar säkert 20 ggr på en promenad och piper värre än en pip leksak när vi ser andra hundar. Första veckan hos oss så satte hon sig max två ggr på varje runda... nyss fick jag beviset! hann o se en liten röd droppe... så inga herr träffar de närmaste veckorna!!! Så nu har jag fått svaret på hur denna damen reagerar vid löp, sen är ju nästa pilsner att räkna ut om det är förlöp eller höglöp.... hå hå jaja, var det inte enklare med en hanhund?

Idag har vi vuxit!!

Oj oj oj! På morron promenaden mötte vi två st stora långhåriga schäfrar. jag menar verkligen STORA! De var naturligtvis lösa och jag kom bakifrån så husse o husse märkte oss inte, de lockade till sig hundrana som kom som spjut, så oss bakom husse och rusade förbi... Jag är absolut inte rädd för schäfrar för egen del men Bella skulle nog inte klara att bli översprungen men jag ville ju verkligen inte skrämma henne heller... hon fick vara kvar på marken och jag skyddade henne med min kropp, min snabba bedömning av de rusande hundarna var att de inte var på något sätt aggressiva. Min intuition var riktig det var två snälla teddybjörnar men husse o husse blev nog lite skraja först. Bella var av naturliga själ rädd och höll sig nära nära med rumpan dikt till marken. Jag uppmuntrade henne och visade att jag fanns där men att hon måste klara sig själv, inte komma upp i famnen för minsta lilla. Hon sa ifrån när den största kom för nära rumpan med ett dovt morrande o han gick undan... hon tittade på mig precis som"wow!det funka!". Herrarna frågade lite om Bella och naturligtvis bad om ursäkt om vi blev skrämda och var väldigt trevliga, vi tackade för pratstunden och gick. När Bella förstod att vi skulle gå och hundarna stanna kvar var det en väldigt stolt dam som gick! Svansen högt och öronen stolt resta!! Förut har hon ofta visat sig mer avvaktande resten av promenaden om något skrämt, eller ovanligt hänt, och inte vikt från min sida ens för att kissa. Idag släppte hon det direkt och tuffade på som en lycklig hund, flera meter framför med stolt blick! Hon börjar bli modig vår lilla tjej!

Tjing!

Nya fynd!

Nu har jag shoppat lite igen! Vi fick ju låna en tygbur av Åza för att ha Bella på plats i bilen, men den var jätte stor! det skulle lätt få plats minst 3 Bella i den utan att ligga på varandra. Nu har jag köpt en likadan fast i en bättre storlek. Vi har tänkt att även investera i en stålbur som alltid ska vara i bilen. Tygburen ska följa med på träningar och om vi åker i någon annans bil, jag vill inte ha massa tassavtryck, sand o hår o det tar jag förgivet att inte andra vill ha heller. Buren är tänkt som en mysig frizon där man får vara i fred så den kommer även följa med hem till folk då vet hon att hon alltid kan gå undan och få vila och känna sig trygg.
En glasburk med tätt lock blev det oxå att ha hundgodisarna i på hallbyrån så man alltid lätt kan ta med några godbitar på promenaden. Hittade även en storpack av dentastix till bra pris, hon brukar få en så'n om hon ska vara själv en stund, har märkt att hon är lugnare när vi kommer tillbaka om hon legat o tuggat när vi gick.
Tjingeling!

Päls och klippning...

Jag surfar runt på nätet titt som tätt och tittar på hur andra håller ordning på sina puffar pälsmässigt. En del rakar kroppen och nosen men behåller den släta pälsen på tassar, nacke, huvud och nedre svans delen. Precis som naken hunden har. Andra rakar enbart nos och bringa. Jag var först tvärsäker på att jag ville fortsätta raka henne precis som naken hunden fast med någon centimeters behåring på kroppen. Men nu när jag läst ner, sett mer och funderat mer så tror jag att jag är lite sugen på att låta kroppshåret växa hela vintern och enbart raka nos, framsidan av halsen och förstås mellan trampdynor och sådant man måste för att ha god tass hygien på en långhårig hund. sen kan man ju fundera på om man till sommaren vill ha en kortare frisyr, men just nu är all den vackra manen av klippt, håret på huvudet är hackigt och hon ser lite tufsig ut. Så om jag bestämmer mig att fortsätta raka kommer det ändå dröja innan hon ser ut som jag vill så jag tror faktiskt att jag ska prata med husse om att ha en långhårig hund denna vinter! Det praktiska med det är ju att jag kan lära mig att raka ansikte, bringa och tassar själv utav en trimmägare, medans helkropp överlåter jag till proffsen. Hittade en norsk sida på internet med tydliga bilder på hur hon drog tänkta linjer med ögat innan hon gick in med en liten batteridriven trimmer. Men något jag aldrig kommer göra själv är att plocka ur hår i öronen.... Det låter för läskigt, för stor risk att göra fel, men detta är en ras som behöver det så det överlåter jag till dom som kan! Det kostar säkert en slant men behövs det ska det göras utan att tveka! Har hittat ett trim här i stan som jag fått en bra känsla för utan att ha träffat henne. Har fått höra goda vitsord av andra hundägare. Ett annat trim jag direkt kände tvärtom för har jag utan att ha påverkat människor bara fått bekräftelse på att dit ska man inte gå... Ibland är det bra med magkänsla! Hoppas bara att personkemin stämmer när jag väl kommer dit. Jag har mejlat henne och bett att få komma dit för en pratstund och diskussion om damens päls. Det låter kanske sjåpigt men om inte jag jagar fakta, frågar och kräver, vem ska då stå på hennes sida? Vem ska då se till att hon mår bra och kan lita på människor? Sen får väl folk kalla mig sjåpig om det är så, det kan jag leva med sålänge som Bella kan lita på att vi tar hand om henne på bästa sätt, att Bella får vara hund och bekymra sig om hundsaker så kan vi bekymra oss om det hundar behöver människan till.
Tjing!

inga inlägg?

Håhå jaja. Skriver lite dåligt här, men varje promenad så tänker jag ut massa trevliga inlägg. Vill ju inte gå o skriva i mobilen utan jag vill gå och koncentrera mig på att umgås med Bella. Tankarna svävar och jag får till attans så bra saker som jag vill dela med er! Men så kommer jag hem, massa andra saker tar min uppmärksamhet för inlägget är ju liksom redan klart. Så i mitt huvud är det säkert hundratals inlägg här i bloggen, och varje gång jag öppnar den så blir jag förvånad, dom finns ju inte där!

Tjing!

Ny väska!

Idag har vi provat nya väskan. Det är en sådan man kan ha hunden i när man går på ställen inte hundar ska vara... första försöket gillade hon inte, men med lite godis o lock o pock så gick det så bra så! Men jag ska nog inte köpa mer grejer på Tradera, denna väska stod som ny/oanvänt. HA! Den är sliten, trasig, full med damm, gamla löv och axelremmen saknas... men nu har jag provat och det dröjer nog innan jag köper något igen.

en kväll i hundgården!

Ikväll efter jobbet gick vi till rastgården och träffade Isa. Bella vet inte riktigt hur man leker men vi fick massa socialträning med en jättesöt dvärgschnauser som bara var ett år. Så söta ihop! Vi vart där nästan 1,5 timme, hundarna pysslade med sitt o vi pratade med matte. Man kunde verkligen se hur Bella växte den timmen!! Att få lära sig lite om hur man pratar och hur man säger i från och att det inte är läskigt när den andra kommer som en raket! Tack Isa o Tack Isa's matte!!

Published with Blogger-droid v2.0.6

Mys!

Idag ska Bella följa med mig till jobbet! Under eftermiddagen kommer husse o hämtar så vi har bara en test dag för att se hur det funkar! Min söta lilla tjej...

Jävla måndags morgon

I morse bröt vi våra rutiner,  Bella o jag. Jag visste redan i går kväll att jag antagligen skulle behöva göra det, för jag hade planerat att sova tidigt så kvällsrundan togs vid 22.00. Men när jag kom in så fick jag ju syn på att OS avslutningen var så jag kom i säng efter 00.30... Men hur som helst såg jag på Bella att i dag var hon kissnödig, kissnödig nu! Så jag drog på kläder o gick direkt. Nu hör det ju till saken att jag har Fibromyalgi och på mig fungerar det så att jag behöver starta lugnt på morgonen, hjärnan är pigg och igång nästan direkt men kroppen har en betydligt längre startsträcka. får jag inte det utan börjar gå förtidigt börjar jag vingla efter en stund. Går jag själv kan jag "maskera" det en del men i sällskap så går jag på folk, krockar hela tiden musklerna i korsryggen orkar helt enkelt inte hålla mig på rakt spår. Ibland vill jag förklara mig för folk, jag förstår att det ser tokigt ut. Fortsätter jag ändå börjar jag nästan ragla fram då börjar jag koncentrera mig och tvinga min kropp att lyda, då kommer nästa grej, svetten bryter fram i pannan och jag börjar må illa jag börjar få svårt att koncentrera mig på vad folk säger, blir disträ och ser förjävlig ut... Mötte en tant idag, hon såg mig på håll och jag kände att jag var misstänkt vinglig, jag verkligen kände vad hon tänkte och jag såg hur hon snörpte på munnen och suckade demonstrativt när vi kom närmre. Jag försökte räta på ryggen, försökte gå rakt, höger, vänster kom igen nu kroppen höger, vänster och le, le för helvete. må illa sen, spy i en buske om du behöver men låt inte tanten se... Då blev jag så förbannad på mig själv!!! Låt tantjäveln tro att jag är full!! Jag vet ju att jag inte är det, varför ska jag skämmas för något jag inte kan rå för? Men så är det väl, vi är alla för snabba att döma folk utan att veta deras historia...

Senare mötte jag en man på en stor gräsklippare som körde på gångvägen, han såg att Bella tyckte det nog såg lite läskigt ut så han körde helt enkelt upp på grässträngen mellan gångbanan och vägen, sänkte motor varvet och körde sakta mot oss och vi fick träna på att möta läskiga saker på våra egna fyra tassar och inte hoppa upp i famnen. Han log glatt vinkade och när vi passerat en bit gasade han på o körde vidare. Blir glad av sån't! Det finns nog hopp om människan trots allt!

Kan hjärtat stanna för mindre?

Idag har vi varit hos pappa i Ringarum, Bella, Bobo och jag. Solen sken allt var perfekt för en lugn dag på landet. Bella viker inte från min sida om hon inte är tvungen, det är knappt så hon ens tar sig tid att nosa när vi går på promenad för hon går dikt vid mitt vänstra ben. Pappa var hundvakt till en söt svart cocker som var lugnet själv, hon vaggade lite lugnt fram och sa inte pip en gång. Hundarna hälsade, eller snarare cockern nosade på varenda cm av Bella som mest satt med rumpan hårt tryck mot golvet. När vi hade fikat hos pappa så gick jag ut en sväng med Bella till hövallen bakom huset, kände att detta är ett perfekt tillfälle att släppa damen och leka. Sagt och gjort Bella skuttade inom 2 meters radie av mig, en gång så följde hon cockern (Hilda?) och kom säkert 10 meter innan hon kom på att jag inte följt med så då kom hon rusande tillbaka. Hon hade varit lös i säkert 30 minuter när vi skulle sätta oss vid utebordet och något händer, plötsligt gör cockern ett utfall och "boxar" med nosen till Bella hårt i sidan så hon skriker till o flyr. Gården har en egen grus allé som är ca 75-100m lång sedan kommer asfaltsvägen, det är en sträcka som är helt öppen så man ser bra men tyvärr innebär ju det att även bilisterna tycker det är en bra sträcka att gasa på... Självklart var det dit hon sprang, åt alla andra håll var det ju gärden och gårdens egna små vägar men självklart valde hon den farliga vägen...Jag hojtade åt dom andra att backa av, att jag skulle få gå själv och locka för att inte stressa henne. Bella sprang för livet ner genom allén, stannade till o sneglade bak ett par ggr på mig som lockade för allt vad tygeln höll... Men det var som att allt hon såg var det "svarta monstret" hon visste ju inte att pappa tog in henne direkt eftersom hon var nöjd med att ha satt den lilla på plats och rörde sig inte ur fläcken. Så Bella trodde nog att jag i mina svarta kläder var cockern som växt... Gud så rädd jag var!! Med min mjukaste röst lockade jag medans hjärtat var påväg ut ur min kropp. Jag gick så sakta och lugnt som jag vågade för att inte locka till flykt. Mina öron var på helspänn lyssnade efter bilar som skulle komma över krönet och hoppades att jag skulle hinna fånga henne innan hon sprang ner på vägen, ett tag såg det ut som att hon skulle stanna och låta sig fångas men plötsligt vänder hon bara på en femöring och skjuter som en kanonkula ut på vägen och ligger som en rem mot krönet några hundra meter bort... Jag tror fan att jag dog där o då när jag ser ett silverfärgat biltak komma över krönet... Jag sprang allt vad jag kunde ut mitt i vägen o viftade vilt med armarna och tack o lov var det långt kvar till Bella och bilen stannade lugnt på ett sätt som skulle göra andra uppmärksamma på att något var på vägen som inte skulle vara där. Två ggr var hon så nära att jag nuddade henne men sprang skräckslaget vidare varje gång. tillslut satte jag mig mitt på vägen med handen full av godis och lockade o gullade och LYCKA!!! Hon kom tillräckligt nära så jag kunde ta henne. Folket i bilen log glatt, vinkade och rullade sakta vidare medans jag höll på att flåsa ur mig mina lungor. Hon fick inte vara lös mer kan jag lova! Jag var så säker på att hon skulle springa till mig om något skrämde henne men där fick jag tji. Bara några minuter senare var hon lugnet själv och rullade ihop sig på filten o somnade som om inget hänt... Egentligen var det väl aldrig nära att något skulle hända men just då visste jag ju inte det, visste ju inte att bilen som kom höll både hastighetsbegränsningen och var uppmärksam, visste ju inte att jag skulle få tag i henne. just nu känns det som att jag aldrig mer vill släppa henne lös men vi får vänta någon vecka så hon blivit ännu tryggare så känns det nog bättre, tills dess håller vi oss till hundrastgården med ordentligt staket runt...

Jag glömde...

... att berätta om i går! Igår kväll kom kusin Åza och hennes goa ungar Stora N, mittimellan N och lilla N. Ja dom har faktiskt jättefina namn men mamma Åza skriver alltid så på internet och det respekterar jag så jag skriver likadant. Bella fick en present av barnen, en piphöna och en lite mjukare vit tuggpinne. tuggisen satte hon i sig på stört! Barn är fantastiska på att lyssna och lära sig respektera djur på deras villkor, det är mera naturligt för dom. Visst hörde jag på mamma Åza att hon blev lite stressad av att dom inte lyssnade direkt men jag tyckte det var ett perfekt tillfälle för Bella att vänja sig vid att barn låter, skrattar, busar, pratar högt och blir ledsna. Jag vill att Bella ska veta att även om barn blir livliga så är hon trygg, att även om man råkar klappa lite hårt i bland så kommer inget hemskt att ske. Precis det hjälpte barnen till med i går. Reglerna var: När Bella ligger på sin filt på golvet är hon i frizon, där rör man inte hunden, samma sak under bord. Men är hunden i soffan får man klappa en i taget. Bella njöt verkligen när stora N klappade o smekte i säkert en kvart, hon kråmade och gosade. Lilla och mittimellan N hade inte riktigt lika mycket tålamod att sitta still o klappa men en stund var gjorde dom i allafall och det var roligt att se hur Bella slappnade av, vred upp hela magen o somnade när lilla N kliade på bröstet o magen, efter en stund blev fingrarna lite hårdare och då kikade Bella upp med ena ögat men flyttade sig inte och jag bad lilla N att bli lite mjukare i handen och genast somnade Bella om med en liten förnöjd suck. När familjen skulle åka hem så passade vi på att gå ut en kissrunda och jösses så glad damen var! Hon skuttade verkligen fram pigg o glad så det kvällsbesöket gjorde massa nytta! Hihi så fick ju jag goda bullar oxå... inte att förglömma!
Puss o hej! //Neli

morgon promenad i solsken

I dag har vi haft en jättemysig morgon Bella o jag. Damen är lite morrontrött och det passar mig jättebra. Jag vaknar oftast tidigt men det är långt ifrån alltid min kropp vaknar samtidigt som mig... jag har fibromyalgi och kan vara ganska stel på morgonen, vill gärna få röra mig lite lugnt innan jag går ut o går och det har Bella lärt sig hos Helén helt perfekt. Vi brukar sitta i soffan en stund för lite morgon gos och kli på magen innan jag klär på mig och går ut. Idag var en så'n morgon då magen ville ha frukost innan och Bella lade sig så förnöjt och somnade om tills jag var färdig sen ville hon ha lite kli o gos innan vi gjorde oss redo att gå. På promenaden passade vi på att träna lite, en sådan enkel sak som att hoppa upp på saker man går förbi, en parkbänk, en sten och faktiskt en scen! Först försökte damen fuska o bara gå upp på bakbenen o strääääääcka ut sig så långt så långt men attans! Inte nådde vi godisen, då provar vi att titta bedjande på matte och slicka oss om munnen men inte det heller, dansa på bakbenen då? Jag fortsatte att locka o pocka och med lite extra sträckning i kopplet hoppade hon galant upp! Gott! Ett par gånger till, inga problem men sen gick vi vidare o provade en scen som vi såg. Först så tittade hon konstigt på mig och undrade nog vad det var för ideér jag hade och satte sig på rumpan o bleg. Men som av en händelse så cyklade en farbror förbi och precis som jag sa: Hopp! så brakade det till om cykeln, Bella flög som skjuten ur en kanon upp på scenen o landade vid min hand med godisen vid nosen ( tänk er den synen! I det läget får man inte skratta men det var svårt...) Efter det hoppade vi upp o ner som vi aldrig gjort annat! Efter det träffade vi en väldigt fin Yorkshireterrier som luktade väldigt gott och var ganska pussvänlig tyckte Bella. Hennes matte var väldigt pratglad tror minst hon hann med ett hundratal meningar medans jag endast sa: Hej.... javisst....powder puff... 2år... trevligt... hej då.
Tänk så olika man kan vara! Nu väntar vi på att husse ska vakna sen ska vi åka och hälsa på min pappa i Ringarum och grilla lite!
//Neli

Baddax!

I dag stod det bad, kloklippning och koll av öron på schemat! Det gick jättebra att bada, Bizon fick man ha kopplad och hålla i för han gillade det INTE. Bella stod så snällt stilla utan vare sig koppel eller handpåläggning. hon gick upp på bakbenen ett par ggr men jag tror att hon faktiskt är lärd det för hon gjorde det när jag sköljde magen... Ren o fin är hon, klorna bak behöver klippas oftare för de var långa men pulpan var långt framme så det krävs lite jobb för att få den tillbaka. Fick be om lite handpåläggning av Marcus när jag skulle klippa för hon vill inte riktigt vara stilla men det visste jag men jag ville försöka lite själv först. Hon undrade vad i helsefyr jag skulle göra när jag kom med topsen men fick titta så fint i öronen och torka ur så det var inga problem. nu är det lite eftermiddags vila som gäller för idag har jag ont i kroppen och inte blev det bättre att stå på knä vid badkaret. //Neli

besök på bruksan

I går torsdag var vi och hejade på min kusin Åza som tävlade på bruksan i söderköping. Jag var nyfiken på hur Bella skulle reagera med massa hundar, förare och barn. Hon skötte sig exemplariskt måste jag säga! Men jag kan konstatera att hon blir väldigt störd av sina kollegor.... alltså små hundar som skäller! vissa småttingar skäller ju nästan oavbrutet innan och efter start och det fick henne att oroligt vrida på sig och skaka, likaså när hundarna sprang på vippbrädan och den slog i marken. Den lilla "smällen" som blir då fick henne att hoppa till och skaka några sekunder. De stora hundarna som blev ivriga och skällde dom tittade hon bara på  och om dom började gnälla o gny då tyckte hon dom var jobbiga! Det jag tycker är skönt är att hon inte blev det minsta stressad av att det gick massa folk på bara en meters avstånd, dom passerade ju oss på väg till sekretariatet och tävlingsbanan. Första gången jag gick till kiosken så följde hon med. Det såg ut som den naturligaste sak i världen att passera barnen som satt i trappan, att stå i kö med de andra hundarna och att hälsa glatt på hundarna som passerade på väg till toa ( ja det var ju matte eller husse som skulle till toa men hundarna följer ju med). Ja svansen stod väl inte riktigt i "jag är gladast i världenläge" men hon sträckte fram nosen och gömde sig inte bakom mig utan tog initiativ till att hälsa. Hon har så snabbt vant sig vid att jag inte lyfter upp henne hela tiden så fort det är något nytt, först i början frågar hon om jag kan ta upp henne när det är något ovant men max två ggr, sen så tacklar hon det nya istället och hon har redan blivit så modig! På så kort tid så har jag sett henne växa så mycket, det är så kul för hon frågar så artigt och är så lyhörd. och söt! hon är så söt att jag nästan, fast bara nästan föll till föga när hon hoppade upp i min säng för andra ggn på 2 minuter. Men precis som allt annat, hon gör det bara två ggr sen har hon förstått att så gör vi inte. Hon sov så fint i sin nya blåa säng brevid vår säng hela natten.

//Neli

inkallnings lek

Idag har vi tränat inkallning. Bobo, Bella och jag gick till stora hundrastgården vid Vrinnevi park för att träna en stund. Vi släppte henne lös och gick lite åt var sitt håll och tänkte att hon ville springa lite lös innan vi började.... tänk så fel vi hade! Haha damen satt som en klisterlapp vid mina ben! Vi  hade varsin köttbulle som vi delade i små bitar och Bobo började locka henne till sig. Först vägrade hon släppa min sida, jag såg hur svårt det var för Bobo, han provade på alla möjliga sätt att locka. Jag hejjade på honom och tipsade, peppade och stöttade så han inte skulle ge upp. Han var rent ut sagt skitduktig och det gav utdelning. Jag fick sakta närma mig honom och då följde ju Bella med och fick beröm så snart nog förstod hon att det var det vi ville. När hon väl hade fått smaka köttbullen så var hon med på noterna kan jag lova! När det var min tur att kalla så kom hon som en skuttande gasell över gräsmattan ivrig att göra rätt o få godis, samma sak tillbaka till Bobo. Sen blev det tokigt för hon drog direkt till mig för att få sin köttbulle utan att jag hann o kalla på henne och då lade jag tyst händerna på ryggen rätade på mig och blev helt tyst och ignorerade henne medans Bobo glatt lockade med en ny köttbullebit. Då tog det lite tid för "nja jag fick ingen nyss när jag kom så undrar om jag verkligen får en hos dig då?" Men tillslut övervann nyfikenheten och hon sprang till Bobo och fick sin belöning. Totalt höll vi väl på 4-5 minuter innan vi satte oss på en bänk så madam kunde nosa vidare. Hon hade dock inget intresse av att ströva något på egen hand så vi gick en sväng i skogen och sedan hem igen nöjda med att ha fått lekträna en liten stund. Nu har vi fått mat i magen och bella har sovit en stund så nu ska vi åka till Bruksan och heja på Åza & Pluto, vet inte om Bobbo ska tävla men gör han det så hejar vi på honom oxå!
//Neli

oups!

nu har jag ändrat lite inställningar här, hade missat att det var begränsningar på vilka som kunde kommentera. Jag vill att alla ska kunna kommentera men jag måste godkänna alla inlägg innan de publiceras för att slippa spam, otrevligheter och annat oknytt!

första natten...

Bella har sovit på sin filt hela natten, den fina sängen har varit orörd. Till o med katten har låtit bli den! Just nu är det en trött liten dam som sneglade på mig när jag kom upp och så gosade hon in nosen igen o somnade om... Jag ska bara ta en smörgås så får vi se om jag får med mig damen ut!
//Neli

Sötis

Stora Bella på "lilla" favvis filten...

Published with Blogger-droid v2.0.6

Dom första nyfikna gästerna...

Ikväll fick vi sent besök, när Bobo och jag kom in från kvällspromenaden så kom grabbarna hem från ett biobesök med sin far och hans sambo. Självklart följde dom med upp på en kopp kaffe fast klockan var över 23! Det var riktigt trevligt! Bella blev först lite orolig ute i hallen för hon visste inte riktigt vart hon skulle gå bland alla fötter men alla var så lugna och lågmälda att hon väldigt fort lugnade sig och stod så stilla när jag torkade tassar och tog av regntäcket. Människorna skötte sig exemplariskt och gick väldigt lugnt ner till hennes nivå och "frågade" henne om hon ville hälsa så hon lugnt fick välja vem och när hon ville nosa på handen och säga hej. Det var ju första gången hon hälsade på Chrille (hon har nog känt lukten av honom men han har sovit de gånger hon har hälsat på), Macke hälsade hon ju på tidigare på dagen och Molle & Dessan har hon ju aldrig träffat. Tänk om alla människor kunde hälsa på det viset!! Jag blir så glad! Det är verkligen att respektera ett djurs behov och instinkt... Väldigt fort hittade hon sin plats bredvid mig i soffan på sin rosa ( rosa jag vet!) filt o somnade så lugnt trots alla människor och trots att Börje hoppade upp bredvid för att stjäla lite klapp o smek av Molle. Ännu har hon inte ätit något men det är helt normalt med tanke på att det hänt mycket under kvällen, hon äter säkert under natten om inte Börje skrutten äter upp det förstås! Målet är ju att hon ska få samma mattider som katten, så man ser att det verkligen kommer kattmat i kattmagen och hundmat i hund magen :-)
Börje får mat 2 ggr/dygn, kl 08 och 20. Han har dietmat pga njurproblem och övervikt och enligt vet. är det viktigt att fördela maten och ha regelbundna tider. Får se om Bella kan äta när det ställs fram, svarta faran har nämligen redan visat att maten passar bättre till katter än hundar... Matvrak!! Men just nu är han mätt så jag låter Bellas mat vara framme så får vi se om hon äter snart. Nu ska tant sova, i morgon ska vi gå till stora rastgården och träna på inkallning så vi vet om hon kommer på kommando när hon är lös om det inte regnar allt för mycket för då får vi hitta på annat.

Natt natt o sov så gott!

Första presenten!

Idag fick Bella en present av snällaste Monica! Ett jättefint flexikoppel som hon fyndat i ullared. Helt perfekt tycker matte, tack snälla Monica!

Published with Blogger-droid v2.0.6

jag hittade den!

När Bobo och jag flyttade ihop följde katten Börje med på köpet. Han är en väldigt hårig och stor norsk skogskatt. Bland utrustningen fanns en borste som absolut inte passar till hans päls, den kommer inte ner till underullen. Borsten skulle nog vara perfekt till Bella och jag har letat och letat, men idag så dök den äntligen upp!

Published with Blogger-droid v2.0.6

I dag är det dags!

Idag kommer vi få hem vår lilla Bella! Vi har längtat, drömt och fantiserat ända sen vi såg bilden om en liten söt vovve som sökte ett nytt hem... Här kommer både matte Annelie och husse Bobo att skriva lite om vår resa genom livet tillsammans.