Hur ska man förklara?

I fredags var jag barnvakt åt Lovisa. Hennes mamma och pappa hade fullt upp med att försöka röja ett hus som ska säljas så jag var med på plats som barnflicka... Hade såklart Bella med mig och så skulle vi passa på att promenera så mamma o pappa fick jobba lite mer effektivt. Huset ligger i kvarnberget, söder om ringarna i ringdansen ( eller Navestad som det hette när jag växte upp där!) Jag bestämde mig för att gå runt ringarna på lämpliga gångvägar runt om. När vi kom till Atriumsidan så insåg jag att antingen skulle vi gå på bilvägen, in i guldringen eller upp bland atriumhusen, det fanns ingen gångväg emellan så vi valde atrium. När vi gått en bitt börjar Bella dra före, tänkte inte så mycket på det för hon hänger ju inte precis i kopplet men oftast går hon bakom mig. Vid en tvärgata svänger hon resolut och bestämt vänster, drar ut kopplet till max o bara tittar på mig. Ju närmre jag kommer ju längre in på gatan går hon. Jag skrattar lite och frågar om hon inte ska med oss för Lovisa och jag ska till höger. Men icke, hon visar tydligt att hon vill vänster och jag får övertala henne och locka för att få henne till mig. I tre sekunder hinner jag fundera vad som tagit åt henne innan det slår mig med full kraft.... Hon bodde här, här tror hon att Yvonne finns kvar. Hur förklarar man för en hund att matte är borta, hon hade inget val, har inte övergett dig älskade hund! Hur förklara man att matte hastigt kom till sjukhus och avled efter några månader där? Jag tvekar inte en sekund över att hon trivs hos oss, att hon älskar hela sin nya familj ( nja katten Börje ligger kanske inte överst på kärlekslistan direkt), att hon mår bra och njuter av livet. Men jag är fullkomligt övertygad om att hon också älskar Yvonne, minnet av henne kommer fram ibland och att hon känner saknad och kanske undrar var hon försvann. Nu menar jag inte att förmänskliga och lägga massa tankar och ord i hennes mun. Det är bara människor som väver in hela berättelser i sina känslor, djur är mera primitiva men icke desto mindre känsliga, de saknar och älskar fast mer instinktivt. för dom är det ju känslan, inte orden som betyder något. Vet att djur kan kommunicera med bilder ( har själv haft upplevelser av det, varit på föreläsningar om det och sett proffs som berättade saker om min häst som hon absolut inte kunde veta om han inte tänkt det...) så jag har försökt att tänka och på så vis visa vad som hänt. Häromdagen såg jag en Bild på Yvonne för första ggn så nu försöker jag träna på att göra om den bilden till en fridfull bild av någon som går vidare... Jösses så knäppt det låter när man ska förklara men jag tror på det, har fått det att funka med andra djur fast aldrig så allvarliga saker som döden. Jag älskar vår hund!