Vem går med vem?

älskade kloka lilla hund! Idag vaknade jag med en odefinierbar diffus smärta lite överallt, så där så man känner sig lite lagom eländig men egentligen inte... svårt att förklara men ofta kan man köra över den känslan och gå på ändå. När det var dags för morgonpromenaden så bestämde jag mig för att gå vilbergen runt men redan i trappan på väg ner insåg jag att det var nog inte riktigt vad min kropp önskade sig idag. Men om inte jag alltid får vad jag önskar, varför ska min kropp få det då? Så jag går på men känner att det kommer ta tid och ont gör det. Bella tittar på mig o går väldigt sakta bredvid och börjar snegla på första avfarten till lilla kiss rundan men jag förklarar att vi ska gå långa rundan. Hon fortsätter titta på mig men visar med kroppen att okej då, du bestämmer o nosar runt som vanligt. När vi gått en bit till gör det mer ont, korsryggen formligen skriker och jag tänker att det går över bara jag tar en panodil. Tyvärr har jag ingen med mig, burken är tom! Jaja kanske vi får väl ta halva vilbergen då, för promenera ska vi! ( Nej jag är väl inte envis??) Men när vi kommer till nästa avfart för att komma tillbaka till lilla rundan så börjar Bella gå först, hon visar tydligt att hon vill svänga. Jag säger att vi ska fortsätta, då sätter sig Bella ner o lägger huvudet på sned vid övergångsstället och vill inte gå åt mitt håll. Okej då går vi ner över Skarphagen då tänker jag, men si det tänkte inte Bella!! Där gång vägen delar sig drar hon bestämt hemåt för nu har hon tagit kommandot. Matte ska hem! Var o varannan sekund tittar hon på mig för se att jag kommer med, det är lite kuperat där så jag gick inte så fort o Bella håller stenkoll på att jag är med. Vi möter den sötaste lilla svarta gatkorsning jag sett som väldigt gärna vill hälsa på oss, Bella ger honom typ 3 sekunder innan hon resolut tar med mig hemåt .. För den som inte vet kan jag tala om att Bella är en hund som aldrig drar i kopplet, aldrig ifrågasätter vart vi går eller vad vi bestämmer, hon fogar sig i allt. Men idag kände jag verkligen att hon på sitt mjuka, tysta sätt tog över för min skull. Hon som kan gå 30minuter in i promenaden utan att ens sätta sig att kissa gjorde allt på raketfart, allt för att få mig hem... Älskade lilla hund! Gissa vart hon är nu? Jo hoprullad till en liten boll lutad mot det stället som gör mest ont som ett litet värmebandage....