Idag har vi vuxit!!

Oj oj oj! På morron promenaden mötte vi två st stora långhåriga schäfrar. jag menar verkligen STORA! De var naturligtvis lösa och jag kom bakifrån så husse o husse märkte oss inte, de lockade till sig hundrana som kom som spjut, så oss bakom husse och rusade förbi... Jag är absolut inte rädd för schäfrar för egen del men Bella skulle nog inte klara att bli översprungen men jag ville ju verkligen inte skrämma henne heller... hon fick vara kvar på marken och jag skyddade henne med min kropp, min snabba bedömning av de rusande hundarna var att de inte var på något sätt aggressiva. Min intuition var riktig det var två snälla teddybjörnar men husse o husse blev nog lite skraja först. Bella var av naturliga själ rädd och höll sig nära nära med rumpan dikt till marken. Jag uppmuntrade henne och visade att jag fanns där men att hon måste klara sig själv, inte komma upp i famnen för minsta lilla. Hon sa ifrån när den största kom för nära rumpan med ett dovt morrande o han gick undan... hon tittade på mig precis som"wow!det funka!". Herrarna frågade lite om Bella och naturligtvis bad om ursäkt om vi blev skrämda och var väldigt trevliga, vi tackade för pratstunden och gick. När Bella förstod att vi skulle gå och hundarna stanna kvar var det en väldigt stolt dam som gick! Svansen högt och öronen stolt resta!! Förut har hon ofta visat sig mer avvaktande resten av promenaden om något skrämt, eller ovanligt hänt, och inte vikt från min sida ens för att kissa. Idag släppte hon det direkt och tuffade på som en lycklig hund, flera meter framför med stolt blick! Hon börjar bli modig vår lilla tjej!

Tjing!